back in business

Det tog inte lång tid innan bloggabstinenes föll på. Ungefär fyra timmar tror jag, sedan började det klia i fingrarna.

En sådär tre dagar senare hade kliet inte gått över, och på natten (när det var som värst) fick jag den briljanta(?) idén att börja blogga någon annanstans. Så nu gör jag det. Fingrarna har dock inte slutat klia för det, så på fredag ska jag till vårdcentralen för att en gång för alla bli av med mitt fruktansvärt irriterande eksem.

I min nya blogg finns en bild på mig där jag har grådaskigt hår, rosafläckig hud och klotrunt huvud. Så kan det gå när man blir redigerad av okända människor som inte förstår att den långa halsen (som till viss del skulle väga upp det klotrunda huvudet) inte är till för att klippas bort. Jag som tyckte att jag var så söt. Nu är det inte så jag kommer att bli ihågkommen. Tidelipom.

Så! Be good och läs (och kommentera!) mig i min nya blogg bitte!

oväntad återkomst samt ett farväl

Aber hallo! Som från ingenstans kom jag tillbaka. Egentligen kommer jag dock tillbaka från någonstans, från Bornholm faktiskt. Där har jag varit i nästan en hel vecka. Det förklarar en del av min frånvaro. En liten del. Men ändå.

Jag har funderat på att sluta blogga. Den uppmärksamme kanske har anat det eftersom det var uppskattningsvis två månader sedan förra gången. Eller tre månader, jag vet inte så noga. Låt oss enas om att det var länge sen. Hur som helst. Sluta blogga var ämnet. Ett stort och lite sorgligt beslut. Sedan thailand (därifrån jag också kommit tillbaka från) har den rätta andan inte riktigt infunnit sig, jag har saknat både motivation och inspiration. Däremot har jag fått jättemycket åldersnoja, jag har kommit på att jag numera är för gammal för att:

  • Söka idol
  • Göra något så att jag inte ångrar mig att jag inte gjorde det
  • Hoppa av skolan (som jag ju brukar)
  • Klanta mig och komma undan med det med hjälp av gullighet

Inte för att jag vill vara med i idol. Det är bara ett konstaterande, att om jag skulle vilja det så skulle jag från och med nu hamna i gruppen ”självinsiktslösa gamlingar”.

En del saker jag inte gjort ångrar jag mycket. Som att jag inte på allvar lärt mig någonting. Jag borde satt mig ner och övat in mina pianoläxor, jag borde ha provat min lycka som kompositör eller dirigent eller något som jag faktiskt kanske haft en smula talang att lyckas med om bara fliten varit på min sida. Det var den inte. Jag ångrar att jag aldrig riktigt försökt mig på något och nu är det ju alldeles för sent.

Jag kan inte hoppa av skolan mer heller. Ännu fler förlorade år är inte vad jag behöver som mest. (Vad behöver jag som mest?)

Klanta mig. Får jag byta ämne? (Roligaste sökningarna till min blogg den här veckan är ”tenta jag fattar ingenting” och ”åt snor ont i magen”. )

Jo. Alltså. Jag ska nog skaffa mig en ny blogg med tiden, en som inte har med mitt döda alterego tony tod att göra. Där ska jag fortsätta med att mala på om vad-ska-det-bli-av-mig, precis som jag brukar. Man kan fundera på vad som egentligen kommer att skilja den från den här bloggen, och kanske är det just ingenting. Kanske kommer den innehålla lite mera tyska, och kanske (kanske) något om sälar (vilket borde vara till glädje för alla de exakt 398 personerna som hittat min blogg genom att söka på ”säl” och med stor säkerhet blivit mycket besvikna).

Så det var väl allt.

Adjö!

emma vs tandläkare 1-0

Beach 2009 har gått bra. Jag är i prima form, inte ett gram tyngre än den dag jag fyllde 21. Först bestämde jag mig för att dra ner på godiset, och sedan började jag promenera och jogga en massa steg varje dag också. Nej, självklart höll det inte. I tre dagar gick det bra, sedan blev glassuget alldeles för stort för en vanlig dödlig. Fina formen beror på något helt annat.

Det började med en gammal hederlig nackspärr. Under tårar och yl bogserade nixon mig ur sängen och jag fick ägna mig åt massage och iprenknapring under både följande dagar (och nätter). För att göra livet lättare för min stackars nacke sov jag på vänster sida, och vänster sida alone. En natt bet jag mig i kinden. Jättehårt. Sedan placerade sig min enda visdomstand mitt framför såret och gnagde upp det till lagom plågsamt djup. Sist men inte minst fick jag besök av bakterier som slog sig ner i såret och passade på att infektera lite här och där, framförallt i bakre delen så att det inte är att tänka på att försöka tugga något. I ett vilt ögonblick försökte jag med keso men det var naturligtvis dömt att misslyckas.

Till frukost drack jag te och ipren. Till lunch blev det två glas mjölk och till middag slog jag på stora trumman med soppa och tidigare nämnda smärtframkallande keso. (För den som undrar kan jag avslöja att jag ser rolig ut när jag äter keso, den måste liksom tryckas in i munnen. Jag blir kladdig, bordet blir kladdigt, överallt blir det kladd.) Imorgon ska jag till tandläkaren och få saken fixad. Jag gillar inte tandläkare, men imorgon blir det nog inte så farligt. Jag kan ju inte gapa.

Over and out.

dit och tillbaks igen

Det visade sig ganska tidigt att någon bränna inte skulle infinna sig på gotland. Däremot kunde man snabbt och lätt gräva fram ett stort antal fossiler av arten ”tomteluva”, vilket vi därför gjorde. Man kunde också hitta en fin dinosaurie-fantasy-bok, dinotopia, och den boken går inte av för hackor. Jag har inte läst den än, men den är full av fantastiska bilder och det verkar vara kanske den bästa boken inom dinosaurie-fantasy-genren som någonsin skrivits.

I övrigt har resan gått i schlagerns tecken och schlagerspelet har spelats i tid och otid. Jag har fått mig en värdig motståndare i fröken L och till och med fått se mig besergad! Stämningen steg då vi upptäckte någon som likande en Rongedahl-bror vid frukostbuffén, och sedan steg den ytterligare några grader när det visade sig att det faktiskt var en äkta sådan och att han dessutom bodde granne med oss (den andra bodde en dörr bort). Om ni någonsin hör en Rongedahl-klon tala om vem som kom sist i melodifestivalen 2006 med endast två poäng så minns att det var jag som lärde honom det.

Sist men inte minst gick vi runt en mur och lite på en mur. Vi gick också i en kyrkruin och i en hemlig gång i en kyrkruin. Ibland åt vi saffranspannkaka. Andra gånger lät vi torktumla våra genomblöta skor. Och nu är jag hemma igen och tar igen förlorad tid med xboxen.

mellan då och imorgon

Jag är ju helt kass på att blogga! Sammanfattning av sommaren kommer därför i punktform. Nu, genast:

  • Jag hittade bara en liten och svårt skadad trilobit under min trilobitresa. En större mängd bläckfiskar hittades istället, men en bläckfisk kan inte riktigt mäta sig med en trilobit, så är det tyvärr.
  • Födelsedag nr 27. Lite jobbigt. Mest för att jag inte hunnit uträtta mer än vilken medioker 24-åring som helst. Det enda som avslöjar min ålder är de begynnande linjerna kring ögonen (jag hoppas att jag skriver det här mest på skoj, men tyvärr är det möjligt att det ligger en gnutta sanning i det, jag vet inte säkert och vågar inte titta efter) och en allt mindre fast rumpa. Magen har också tilltagit i omfång, men jag har satt mig på diet och letat fram stegräknaren för att motverka denna trista utveckling.
  • Läst. Tolstoj.
  • Köpt ny telefon för födelsedagspengar. Ny som i jätteny. Bra: telefonen har ännu inte sagt ”otillåtet val” när jag försöker svara då någon ringer. Känns lite som jag svikit min gamla, och det kastar en ovälkommen skugga över ny-pryl-lyckan. Kanske kan de leva tillsammans, sida vid sida. Jag hoppas på det.
  • (Nu är vi framme i modern tid, det vill säga idag)
  • Tog en promenad.
  • Imorgon: Gotland. Där blir man brun och kan hitta fossiler. Det utlovade vädret, 13 grader och regn, kan till viss del motverka såväl bränna som fossiljakt, men jag håller mig optimistisk.

Ja, det var väl allt. Det är nog dags att packa lite. So long!

jaktsäsongen börjar i helgen!

Idag åker jag bort. I helgen drar jag ut på trilobitjakt. På tisdag kommer jag tillbaks och då fyller jag i princip 25. 25 var en bra ålder. Den tål att upprepas.

Idag dog dinosaurierna på lektionerna. Det var sorgligt. Sedan tog kursen slut. Det var också sorgligt. Men! Jag har en uppsats att skriva, en om dinosauriernas sociala beteende. Wow! Här ska jag komma fram till nya revolutionerande slutsatser (och de ska väga upp alla vårens misslyckade tentor, inklusive gårdagens en smula floppade restuppgift). En ny paleontolog har sett dagens ljus! Jag har också fått post, ett paket från bokus. I paketet fanns dinosaurieencyklopedin. Av sådant kan man inte bli mycket annat än lycklig.

u-sväng

En tung känsla har lagt sig över det tidigare så muntra sommarlovet. Dinosaurierna finns kvar, men tyvärr visade sig även kemin göra det. Helt plötsligt och utan förvarning visar det sig att jag faktiskt körde(!) geokemin. Hur det gick till vet jag inte, för så dåligt tyckte jag ju inte det gick. Faktiskt kändes den till och med en smula bättre än den organiska kemin som ju gick över all förväntan…

Jag har blivit erbjuden en deal. Tydligen är det en fråga som framförallt visat sig vara boven bakom allt det här – och jag kan få göra om den frågan och bli godkänd. Muntligt, imorgon. Det här har satt mig i en del problem, dels för att det är en smula ont om tid, men mest för att jag faktiskt inte vill ha en till trea. Hu! Tyvärr vill jag inte ha en omtenta i slutet av sommaren heller. Nu sitter jag här och väger argument för och emot muntlig restfixning imorgon och vet varken ut eller in. Är lite sur också för jag tyckte verkligen att jag kunde min kemi bättre än så och jag trodde ju inte att jag kört den. Inte alls, faktiskt.

(Det känns lite som en skräckfilm, man tror att man dödat monstret och att allt är bra men hela publiken vet att det bara är ett tillfälligt lugn innan det allra värsta kommer…)

Åh… Vad ska man göra i lägen som det här? Min första kuggade tenta sedan min högst ojämna inledning på universitetet! Jag är i chock och elände och är väldigt, väldigt besviken och svordomarna haglar ur min mun i strid ström. Till råga på allt vill mina ögon inte umgås med linser längre och det verkar som att jag får bli glasögonorm i resten av mitt liv, som därmed kan betraktas vara över.

i’m so good it hurts!

Idag går saker min väg. Jag har på en och samma dag uppmärksammat urfågelns tidigare ouppmärksammade märkliga revbensstruktur, påpekat att dinosauriemuseets lilla stolthet Urdjuret Som Darwin Monterat Ihop står åt fel håll, eller möjligtvis (enligt mig: troligtvis) är felmonterat. (Det här borde ge mig ett visst mått av cred inom paleontologiska kretsar) (Och jag visste väl att det inte var alldeles bortkastat att läsa till sjukgymnast, anatomi rocks! Man känner allt igen framsidan av ett knä när man ser det, och man vet också att framsidan sällan eller aldrig sitter på baksidan. Till exempel.)

Jag har också… (plats för trumvirvel) … fått tillbaka tentan som skrevs i tisdag, den i organisk kemi. Det gick snabbt! Och hur gick det? Jo, kan jag avslöja, det gick allt bra. Bättre än jag trott, eftersom jag trodde att det gått dåligt. Jag fick en black out på tentan för första gången evvah (obehagligt!) och glömde plötsligt bort ett visst antal högst väsentliga saker, extremt irriterande eftersom jag kunde dem väldans bra kvällen innan. Det fina var att jag på något sätt ändå lyckades komma ihåg mycket nog för att tillsammans med min labbonus precis lyckas haffa en femma. Wow! Ska fira med lite choklad. Nej, glöm det där sista, jag ska fira med massor av choklad! Och så ska jag göra saft av syrénblommor. Piffigt.

excuse moi!

Jag svarar lite dåligt på kommentarer, ignorerar allt prat om soffinsons vinnare och piggelinisar och annat. Inte ens EU-valet har jag sagt ett ord om! Det är såklart för att jag har tenta imorgon. En trist sanning, indeed. Efter tentan blir det dinosaurier och sen blir det sommarlov. ‘till then!

ett stycke bad planning

Tentan i måndags gick inte så bra. Frågorna var svåra, särskilt om man inte läste dem så noga. Och det gör man ju inte, sånt är jag alldeles för tuff för. Oxiderande miljö, bah! Helt klart överskattat. Hoppas att jag klarar den dock. Imorgon är det dags för nästa och här sitter jag och bloggar. Det är nämligen så att jag gick och blev en smula sjuk. Ingen feber, och ingen magsjuka men en väldig massa trötthet och ett balanssinne som tackat för sig. Att tappa balanssinnet är rätt besvärligt. Jag snubblade över en vattenpöl(!), gick in i en dörr med tallrik (som höll!), missade en annan dörr i princip varje gång jag skulle genom den och krockade med väggen istället. Bevis finns i form av blåmärken på såväl höger som vänster arm.

Det mest besvärliga har dock varit att min fokuseringsförmåga dalade ner till nya bottennivåer. Frysen glömdes stängas, vitlöksbröd blev kvar i ugnen, och framförallt blev kemiböcker inte lästa. Tentan imorgon skulle kunna gå vägen, men som den lurifax jag är tänker jag smyga mig in till omtentan går på tisdag istället, oanmäld men med stort hopp och glatt humör. Går samma tenta på både fredag och tisdag väljer man ju gärna den senare om man kan. Andra tentor, tex geofysiken som jag skjutit upp alldeles för länge, skjuts upp lite till. So be it!

Förresten! Soffan kom! I måndags! Den första juni alltså! Tyvärr hade ingen satsat på första juni (nixon påminde mig om att han sagt den sjunde och ingenting annat) och eftersom reglerna var lite oklara vet jag inte om någon vann. Skulle man vara närmast? Eller gissa jätterätt, helt och hållet? Om det dög med att vara närmast innebär det att vinsten delas lika mellan mig och ett stycke bergatroll. Man borde vara lite konsekvent med reglerna, och framförallt vara på de klara med dem innan man har en eventuell vinnare. Nu är jag inte särskilt konsekvent, mest för att det inte finns några regler att vara konsekvent med. Det är ett problem och kan vara bra att veta tills nästa Soffinson drar igång. Tills dess vet jag varken ut eller in. Jag vet heller inget om metallkomplex, eller om enhetsceller. Däremot är jag en hejjare på att baka trolldeg, hoppas jag, för jag ska nämligen baka trolldegsmolekyler nu. Wish me good luck!

« Older entries