Arkiv förtrilobit

mina nya vänner

{ december 2, 2008 @ 16:11 } · { moi, trilobit }
{ Tags: , , , , } · { Kommentarer (7) }

Jag är lite dålig på att blogga nu igen. Man kan tänka att det är för att jag har mycket att göra, men det är inte sant. Fast inte helt o-sant heller. Man kan sammanfatta det med att det finns ett och annat att göra, men jag gör det inte.

Så vad gör jag istället? Det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt själv vad jag gör. Tiden mest försvinner. Jag kanske sover mycket? I söndags bakade jag och nixon lussebullar i alla fall. Jag bestämde mig för tema urdjur. And ladies and gentlemen, here is the result:

urdjur

1. Urbläckfisken 2. Tyrannosaurus Rex 3. Brontosaurus 4. En kvastfening! 5. Trilobit 6. Urhund 7. En snäcka som demolerades när den jäste i ugnen

Jag är nöjd.

beviljas

{ september 30, 2008 @ 21:25 } · { trilobit, uäh }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (3) }

När jag sa att jag ville ha en trilobit, så menade jag just trilobit. Inte något modernt leddjur, inte vilket random litet mångfotat kryp som helst. Och verkligen inte pälsängrar, eller pälsänglar som jag trodde att de hette.

Just nu ångrar jag bittert att jag dammsög upp min inneboende Spindeln, som bott hos mig i flera månader. Spindeln har spunnit högst irriterande nät i samtliga hörn, och trots idogt dammsugande och torkande så var de på plats bara ett par dagar senare igen. Han var effektiv, Spindeln. Jag hittade lite då och då små skelett i hans nät, men inte förrän nu förstår jag vad han betytt för mig, vilken ömsesidig nytta vi haft av varandra. Spindeln åt pälsängrar. Och nu när jag dammsugit upp Spindeln, så är pälsängrarna fria att ta över min lägenhet.

Jag vet inte vad jag ska göra. Om det här är vad man får av att önska sig trilobiter, så ångrar jag mig. Jag ångrar mig! Och jag saknar min spindel…

Ein bissen val

{ juli 10, 2008 @ 18:06 } · { trilobit }
{ Tags: , , , , } · { Kommentera }

Aloha!

Jag har:

1. Varit på Gekås i Ullared och storshoppat som en hel amerikan. Bland fynden återfinns en cykelsadel och kantareller.

2. Grävt trilobiter! Och hittat en! Well, nästan en i alla fall. Lite av huvudet sitter fast i en sten, och den lilla stackaren verkar ha dött av bruten nacke. Men hur som helst, det är en trilobit. En fin, fyra centimeter lång hopvikt trilobit. Jag har ännu inte döpt henne. Om man nu ska vara lite mer exakt, så har jag hittat fyra trilobiter till, fast inte lika fina. Sedan hittade jag en sådär tvåhundra bläckfiskar också, men bara en fick följa med hem. Det nätta antalet kompenseras till stor del av bläckfiskens storlek, jag skulle gissa att den väger en sådär sju kilo. Det är en väldigt stor bläckfisk.

Imorgon ska jag packa. På lördag flyger vi nämligen till Island. Där ska vi bada i varma laguner och källor, titta på valar och vulkanlandskap och, om man har tur/otur, se en äkta vulkan in action. Det blir ont om bloggande i framtiden med andra ord. Men anledningen är ju bland de bättre. Det måste man säga. Tills dess: toodiloo!

beslut

{ juni 12, 2008 @ 0:31 } · { moi, pluggeri, trilobit, uäh }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (2) }

hejsan bloggen. mig ser du inte mycket av nu för tiden. det här inlägget tänker jag skriva helt utan stora bokstäver, av den enkla anledningen att jag vill. jag har sommarlov nu och då får man göra vad man vill. till exempel skriva med små bokstäver. så då gör jag det.

jag har skrivit omtentan i paleontologin, den som jag inte skrev i april eller när det nu var. anledningen var ju att det skulle gå bättre den här gången men tyvärr gjorde det inte det. eller, det blev en fyra, och en fyra är ju inte dåligt. det är det inte. men det är inte heller en femma. att inte få en femma i paleontologikursen när man vill bli paleontolog (som jag blir mer och mer säker på att jag faktiskt vill, den dystra arbetsmarknaden till trots) känns lite trist. urkasst, för att vara brutalt ärlig. dessutom hade jag pluggat riktigt duktigt. suttit koncentrerat och länge och lärt mig alla små detaljer. jag kunde verkligen jättemånga detaljer. tentan däremot var skriven på ett sånt sätt att det inte var detaljerna som räknades, utan mer de stora dragen. det visade sig, när jag väl satt där, att de stora dragen var något av en lucka i mitt annars ganska fyllda minne. tanken var väl att den skulle vara snäll, tentan. det hade gått bättre om den varit elak.

just nu har jag tappat lite hopp. om paleontologin, om framtiden, om mig. för att jag fått en fyra. herregud så töntigt. jag gick omkring och funderade lite på det jag skrev om tidigare, att om man tycker att femmor är så vansinningt viktiga så borde man fundera över vad som är viktigt i livet egentligen. och helt oväntat kom jag fram till att femmor är inte det viktigaste. är det värt att gå omkring med min konstanta ångest? att tacka nej till fotbollsmatcher på v-dala och allehanda happenings bara för att jag ska kunna sitta hemma och tänka på att jag borde plugga, hur mycket jag borde plugga och hur lite jag får gjort? hur mycket missar jag inte, och hur mycket av min tid går inte åt till att sitta med en klump i magen och gråt i halsen för att jag pressar mig själv tills jag bryter ihop kväll efter kväll? att alltid ha något att göra men aldrig få något gjort.

den här kursen ska jag allt ha en femma i. dels för att det är en a-kurs och dels för att jag ändå har slitit ganska ordentligt, om än i väldigt korta perioder precis innan varje tenta. men nästa termin så får det vara. då ska jag hitta andra saker som gör mig lycklig. skaffa mig ett liv bortom ångesten. man måste ju inte ha femmor bara för att man kan. man kan faktiskt göra annat också. och det ska jag göra nästa termin. annat.

för liten lägenhet, för mycket geolog

{ maj 22, 2008 @ 19:15 } · { stenbumlingar, trilobit }
{ Tags: , , , , , , , , } · { Kommentarer (7) }

VRÅL.

Jag har hicka. Alla som känner mig vet vad det här innebär. Min hicka är inte som alla andras hicka. Nej, jag liksom tjuter fram mina hickningar under tydlig plåga, mina lungor vill flyga ur min kropp och min mage vrider sig i kramper. Det gör ont att hicka, och det hörs. Smärta! Jag har försökt hålla andan, dricka te och gäspa men ingenting hjälper. Jag bara hickar och hickar och tycker ganska så synd om mig själv.

Idag har jag varit vid kusten och tittat på sten. Imorgon ska vi någonstans i närheten av Uppsala och titta på sten. Förra helgen tittade jag på sten. På måndag ska jag titta på sten. Det är med andra ord mycket sten i mitt liv. Allt är dock inte fy&pyton, för en del stenar är fina. Jag hittade ju bläckfisk! Men det har jag ju redan berättat. Hur som helst, idag hittade jag en annan fin sten. Inte en fossil, men den var fin ändå. En pegmatit (jasså, en pegmatit) med granater i. Den var väldigt piffig. Sedan hittade jag en till. Och en till. Till slut hade jag hittat jättemånga, och det utvecklades till ett ganska tungt problem för jag kunde inte bestämma vilken som var finast. Alla fick följa med hem.

Mina 28 kvm ser ut enligt följande: Ett rum med ett piano. Ovanför pianot finns en hylla. På hyllan finns en vulkanisk sten och en bit flinta. Bredvid hyllan finns ett CD-ställ, Benno I. I Benno I finns några skivor, Worf (killen från Star Trek, jag utgår från att ni alla känner honom väl) och en bläckfisk. I andra änden av rummet finns Benno II. Här finns några till skivor, Kiss&Bajs och en hel liten hög med fossiler. Till höger om Benno II sitter en till hylla. På hyllan ligger min lilla stolthet, jättebläckfisken. Sedan finns ett bord. På bordet ligger alla andra fossiler som inte fick plats i varken Benno I eller Benno II. Antalet fossiler på bordet är i skrivande stund 20 st. Sist men inte minst har jag ett skrivbord. Det har varit något av en fredad zon, en stenfri pluggzon, men idag tog de lediga plaserna slut och pegmatiterna har intagit min lilla plugghörna. De är många, och de är stora.

Mina 28 kvm fylls med en oroväckande hastighet, snart har jag byggt mig en hel liten rullstensås. Det är en skrämmande tanke. Jag gillar inte rullstensåsar. Jag har därför försökt kränga bort lite fossiler till en och annan, mest till nixon om sanningen ska fram. Han fick välja vad han ville utom jättebläckfisken och trilobitblocket. Han valde en fossil som jag tror är toppen av ett bläckfiskskal (men som Klara hävdar är ett stycke fossilbajs). Ett bra val. 19 kvar.

Trilobitsången går det ju dåligt med, men jag erbjuder en bit trilobitrumpa i ersättning tills vidare. Någon som känner sig sugen? Trilobitrumpa någon? Kristalläpple? Bläckfisk?

Justja. One last thing. Jag tror att Bosnien-Herzegovina, Spanien, Armenien och Serbien blir topp fyra. Och Bulgarien kommer också högt. Sverige kommer det inte gå bra för. Ha! Nu har jag monologat färdigt för dagen. Tjo!

mina nya husdjur

{ maj 19, 2008 @ 15:47 } · { trilobit }
{ Tags: , } · { Kommentarer (4) }

Goddagens. Jag är tillbaka! Fem grader och snö överlevdes med knapp nöd, diverse jordarterer och landskapsutveckling gjorde sitt bästa att ta livet av mig med sina varierande grader av tristess men tanken på trilobiter höll mig vid liv. Inte förrän på söndagen åkte hackorna fram och vi fick börja leta fossil, men det tog jag igen genom att vara den första att gå och och sista att gå på bussen, och däremellan gräva med warp speed efter mina efterlängtade trilobiter.

Så hur gick det?

Jo, Klara hittade en perfekt trilobit, med alla kroppsdelar i behåll. Till och med ett öga var perfekt bevarat, och trilobiten var inte mindre än en sådär sju centemeter lång. Jag är lite avundsjuk, det är jag faktiskt. För trots mitt entusiastiska grävande och hackande hittade jag ingenting ens i närheten av hennes fantastiska trilobit. Jag hittade några stenar som innehåller ett ganska stort antal trilobitrumpor, men de är väldigt små, bara några millimeter långa. En av stenarna är kanske tre centimeter lång och är en liten större del av en trilobitrumpa, men i väldigt dåligt skick och en trilobit är inte direkt det första man tänker på när man ser den. Däremot hittade jag bläckfiskar, jättemånga bläckfiskar. Alltså fossilerade skal av bläckfiskar. Jag plockade på mig varenda fossil jag hittade, och eftersom jag nästan bara hittade bläckfisk så sitter det nu en vansinnig mängd bläckfiskar på mitt bord.

Jag ska börja plugga idag, men än så länge har jag mest suttit och sett på en gammal svensk film, lyssnat på regnet och trivts med att vara hemma.

snygga stövlarna

{ maj 13, 2008 @ 13:11 } · { pluggeri, trilobit, uäh }
{ Tags: , , , } · { Kommentarer (4) }

Jag måste ner på stan. På torsdag är det dags för min väldigt ofrivilliga utflykt med klassen till västergörland och värmland, vi ska hacka sten och gräva upp lite jordarter och eventuellt i bästa fall – leta trilobiter. Jag vill hitta en trilobit. Tanken på trilobiter är det enda som håller mig från att brista ut i hög och olycklig klagosång. Jag gillar inte att åka på utflykter, gillar inte att sova i sängar jag inte valt själv och dessutom är jag ju på det stora hela inte direkt bästis med min klass. Hur som helst, vad jag ska göra på stan är att förbereda mig inför resan. Med andra ord, köpa gummistövlar. Yay. Jag vet inte säkert, men det kan vara så att vi måste köpa en hacka också. En geologhacka. Jag vet inte om jag vill. Å andra sidan, nixon har ett stetoskop, så kanske det ingår i var mans (och kvinnas) yrkesheder att ha minst ett yrkesrelaterat redskap.

Hade tänkt att plugga lite idag. Nu har det gått en månad av kursen och jag har slagit nytt rekord i att inte öppna böckerna. Nytt för den här gången är också att jag inte har särskilt dåligt samvete över det. Istället ser jag på star trek och äter choklad och är ganska nöjd med livet (bortsett från resan alltså). Det känns lite sommar ute och jag har tagit sommarlov i förskott. Det är en fin känsla. Om två veckor kommer jag vara mycket arg på mig själv för att jag tillåtit mig att sitta med alla dessa fina känslor.

Håll tummarna för att jag ska hitta en trilobit. (För de som väntar på en trilobitsång rekommenderar jag lite extra intensiv tumhållning, jag är säker på att en äkta trilobit i min ägo skulle skynda på mitt låtskrivande med flera procent!)

jag gillar trilobiter, dinosaurier och sista april

{ april 28, 2008 @ 17:10 } · { trilobit, öl }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (2) }

Det är otroligt stökigt i min lägenhet. Jag förstår inte var allt kommer ifrån, jag tycker att jag inte gör annat än städar men en snabb titt på golvet skvallrar om att jag förmodligen gör rätt mycket annat. Sista april närmar sig med brontofart och som inföding i Uppsala vet man att det är det största som händer på hela året. I love whaleborg! Allt från obligatorisk förfrysning av diverse kroppsdelar i ekonomikumparken till förstörda skor och champangedränkt hår på champangegaloppen. Kvällarna brukar dock sluta i flopp, jag brukar vara så trött redan vid sextiden att jag knappt kan hålla ens ena ögat öppet, än mindre gå ut eller grilla. (Eventuella kommentarer om valborg förrförra året undanbedes ovänligt och bestämt.)

Jag har anmält mig till trilobitutflykten i västergötland idag. Gräva efter trilobiter kan bli yey, men det kan också bli misär beroende på sällskapet. Klassen såhär långt har ju inte imponerat sådär vansinnigt mycket och få eller ingen tycks förstå att uppskatta trilobiternas oerhörda charm. Om jag blir paleontolog måste jag tillslut hamna bland liksasinnade. Var kan man hitta trilobitfäns om inte bland paleontologer? Två år kvar. Jag räknar minuter.

Har för övrigt skaffat en film. Landet för länge sedan, ni kanske har sett den. Det är en fin film. Nästan en favoritfilm. Men så handlar den också om dinosaurier. Det är något särskilt med utdöda djur.

dagens monolog, shame on me

{ april 27, 2008 @ 16:38 } · { moi, trilobit, öl }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (4) }

Det finns en personlighetstyp som jag tycker lite illa om. Den pladdriga personlighetstypen. De går mig på nerverna, de som kan stå och mala på i hela monologer om de mest absurda ämnen. Monologer om avokados, bredband, släktingar, kalla mig gärna en dålig lyssnare, men jag orkar inte höra! Skratta lite artigt och skoja om avokadon, diskutera avokadons färg, historik och moderna användningsområde, dela en gammal avokadoanekdot… Tack, men nej tack.

I helgen upptäckte jag att jag är en pladdrig person. Jag är just en sån där som kan stå och hålla låda (holding a box) för mig själv om ämnen som verkligen ingen annan är intresserade av. Jag borde misstänkt det tidigare, bara det här med att blogga är ju en liten kärleksförklaring till sig själv och sitt pladder. Ändå hade det gått mig förbi. Det var först när jag kom på mig själv med att stå och hosta upp trilobithistorier inför en måttligt road publik som jag insåg att det här, emma, det här är inte bra gjort av dig. Jag gillar folk som berättar små korta, roliga historier och som är bra på att lyssna och ställa de rätta frågorna. Det är fint folk. Jag berättar långa historier, ofta utan poäng i slutet, och är rätt kass på att ställa några som helst frågor, i synnerhet några bra sådana.

Nästa gång jag träffar trevliga men främmande människor, så ska jag inte inleda samtalet med en monolog om trilobiter. Det kan vara värt att lägga på minnet.

Annars har tiden sen senast varit bra. Jag har ätit god mat, vit choklad, druckit öl och spikat lite i en cd-hylla. I fredags släppte jag in en katt i min lägenhet och idag har jag sett sex hundar, en spindel och en myrstack. Ikväll blir det filmklubb igen med braxel&evelina. Nästa vecka ska jag börja plugga igen, lite försiktigt.

püss

trilobitsång på 30-väg

{ april 16, 2008 @ 13:17 } · { trilobit }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (4) }

Är på snabbvisit till flogsta. Ska hämta

  1. Min punkterade cykel
  2. Min vattenpipa

Hade sett fram emot att sitta på balkongen och puffa bort mina bekymmer men solen svänger runt hörnet redan vid halvtre och utan sol förlorar balkonger lite av sin mening. Tror dessutom att det kommer börja regna tills jag ska knalla hem. (I just denna sekund går solen i moln, jekla sol.)

Trilobitsången går det dåligt med. Det har visat sig oväntat svårt att skriva sånger om trilobiter. Jag vet inte var problemet ligger, jag menar, trilobiter är ju ett ämne som berör så det borde vara hyggligt lätt att hosta upp med något. Kanske är det för att sången kommer att få sorgligt slut, baserat på en verklig händelse. Trilobitens oundvikliga död. Jag försöker förtränga allt om det sorgliga öde som drabbade trilobiterna och hoppas lite i hemlighet på att det fortfarande finns någon kvar någonstans. En liten kolloni med lyckliga trilobiter. Och en av dem tänker på mig med, vill komma hem till mig och se på star trek och äta choklad och trilobita alla som inte förstår att uppskatta trilobitens sanna värde. Det låter kanske långsökt, men inte alls omöjligt. Jag har då inte förlorat hoppet. Inte än.

Men den är på väg, trilobitsången. Jag jobbar på det. Day and night.

« Tidigare inlägg