Arkiv förstenbumlingar

lera och sorg

Stressen är över mig. Jag ska skiva en åtta sidor lång labbrapport och läsa all kurslitteratur från de senaste sex veckorna, utom 35 sidor. De har jag ju redan läst. De 35 sidorna. Tentan är nästa torsdag. Nu på torsdag åker jag till Riga och hem kommer jag inte förrän på söndag. Jag hade glömt att jag skulle till Riga, hur man nu kan glömma något sånt (men det kan man).

Idag har vi tittat på rullstensåsar och moräner. I nio timmar. Jag visste inte riktigt vad en morän var när dagen började. Att inte veta det när dagen är på väg att ta slut är lite pinsamt och tyder på någon slags allvarlig koncentrationsstörning, alternativt ett anfall av extrem tristess. Herr föreläsare namedroppade i snabb följd ord som glaciallera, postglacial lera och fluvial-något-eventuellt-lera men eftersom jag tappade intesset redan vid första stoppet så kan jag inte påstå att jag lyssnade sådär jätteuppmärksamt. Jordarter är inte kul. Hur gärna jag än vill tycka att jordarter är det roligaste som finns, leva mitt liv för jordarter och leror av olika slag så går det liksom inte. Jordarter ÄR inte kul. Jag har med andra ord ingen aning om vad vi gjort idag. Men vad det än var så var det inte kul.

Nu har jag ont i magen. Det är lite jobbigt. Nog bäst att göra te. Te är alltid bäst att göra.

för liten lägenhet, för mycket geolog

VRÅL.

Jag har hicka. Alla som känner mig vet vad det här innebär. Min hicka är inte som alla andras hicka. Nej, jag liksom tjuter fram mina hickningar under tydlig plåga, mina lungor vill flyga ur min kropp och min mage vrider sig i kramper. Det gör ont att hicka, och det hörs. Smärta! Jag har försökt hålla andan, dricka te och gäspa men ingenting hjälper. Jag bara hickar och hickar och tycker ganska så synd om mig själv.

Idag har jag varit vid kusten och tittat på sten. Imorgon ska vi någonstans i närheten av Uppsala och titta på sten. Förra helgen tittade jag på sten. På måndag ska jag titta på sten. Det är med andra ord mycket sten i mitt liv. Allt är dock inte fy&pyton, för en del stenar är fina. Jag hittade ju bläckfisk! Men det har jag ju redan berättat. Hur som helst, idag hittade jag en annan fin sten. Inte en fossil, men den var fin ändå. En pegmatit (jasså, en pegmatit) med granater i. Den var väldigt piffig. Sedan hittade jag en till. Och en till. Till slut hade jag hittat jättemånga, och det utvecklades till ett ganska tungt problem för jag kunde inte bestämma vilken som var finast. Alla fick följa med hem.

Mina 28 kvm ser ut enligt följande: Ett rum med ett piano. Ovanför pianot finns en hylla. På hyllan finns en vulkanisk sten och en bit flinta. Bredvid hyllan finns ett CD-ställ, Benno I. I Benno I finns några skivor, Worf (killen från Star Trek, jag utgår från att ni alla känner honom väl) och en bläckfisk. I andra änden av rummet finns Benno II. Här finns några till skivor, Kiss&Bajs och en hel liten hög med fossiler. Till höger om Benno II sitter en till hylla. På hyllan ligger min lilla stolthet, jättebläckfisken. Sedan finns ett bord. På bordet ligger alla andra fossiler som inte fick plats i varken Benno I eller Benno II. Antalet fossiler på bordet är i skrivande stund 20 st. Sist men inte minst har jag ett skrivbord. Det har varit något av en fredad zon, en stenfri pluggzon, men idag tog de lediga plaserna slut och pegmatiterna har intagit min lilla plugghörna. De är många, och de är stora.

Mina 28 kvm fylls med en oroväckande hastighet, snart har jag byggt mig en hel liten rullstensås. Det är en skrämmande tanke. Jag gillar inte rullstensåsar. Jag har därför försökt kränga bort lite fossiler till en och annan, mest till nixon om sanningen ska fram. Han fick välja vad han ville utom jättebläckfisken och trilobitblocket. Han valde en fossil som jag tror är toppen av ett bläckfiskskal (men som Klara hävdar är ett stycke fossilbajs). Ett bra val. 19 kvar.

Trilobitsången går det ju dåligt med, men jag erbjuder en bit trilobitrumpa i ersättning tills vidare. Någon som känner sig sugen? Trilobitrumpa någon? Kristalläpple? Bläckfisk?

Justja. One last thing. Jag tror att Bosnien-Herzegovina, Spanien, Armenien och Serbien blir topp fyra. Och Bulgarien kommer också högt. Sverige kommer det inte gå bra för. Ha! Nu har jag monologat färdigt för dagen. Tjo!

geolog vs astrolog

Stenen var blå och redovisningen gick fort. Jag, som annars inte är känd för att vara den snabbaste i världen, lyckades klara av mitt lilla föredrag redan 2,5 minuter före avsatt tid! Det tyckte jag var duktigt. Fem-minutersföredrag är klart överskattade. 2,5 is da shit.

Elnaz och jag satt nyss och kikade lite på deal or no deal, detta kvalitetsprogram. Kvällen till ära var det dock väldigt, väldigt roligt. Det var en astrolog som dragit det längsta strået och fick äran att välja lådor, och hon valde med bestämd stämma bort alla vinnarlådor redan tidigt i programmet. Det var nog inte riktigt meningen, men det var väldigt skojjigt. Hon sa saker som att ”jag tar nummer fyra för jag har drömt så mycket om fyror” och ”jag ser två nummer framför mig… jag vet inte vilken det är meningen att jag ska välja…” och sedan valde hon konstant fel tills det bara var alla dåliga väskor kvar.

När jag var liten kunde jag tänka mig en karriär som astrolog. Jag var rätt inne på allt som hade med new age att göra och ägnade rasterna åt att kolla auror på de som ville (vilket var ganska många, jag hade gott rykte). En dag läste jag att stjärnornas inflytande över våra liv är lika stora (om det är dragningskraften som påverkar, och det ska det tydligen vara) som om man håller en vattenmelon en meter ovanför huvudet. Att veta det förstör lite av spänningen med astrologi och sen den dagen har jag mest drivit omkring i världen på måfå utan mening eller mål. Nej, nu ljög jag lite. Det är inte vattenmelonens fel att jag driver omkring. Men driver omkring gör jag hur som helst, det gör jag.

Det gör jag.

wish me good luck

Jag har tänkt på feminism. Feminism och trilobiter och trådlöst internet. Faktum är att idag har jag faktiskt pluggat, jodå, och som om inte det vore nog så ska jag strax fortsätta med den saken. Imorgon ska jag hålla ett föredrag. Om vad, kan man fundera på, och eftersom ni säkert är väldigt nyfikna så ska jag avslöja det: sten. Men! Inte vilken sten som helst, utan en blå sten. Tyvärr vet jag inte mycket om stenen förutom att den är blå, och eftersom jag ska prata om den in fem minuter och internet varit trasigt hela kvällen måste jag nog prata väldigt, väldigt långsamt imorgon.

Kyanit. Den är blååå.

Så ska jag säga. Håll en tumme.

på onsdag är det trilobitens dag

Jag har ritat en karta idag. En topografisk karta över bergarter. Den blev ganska bra tycker jag, jag ritade ringar och prickar på alla de rätta ställena och sedan ritade jag några träd för att piffa upp den ytterligare lite grann. Sedan flög en fågel in i fönstret och jag var tvungen att tvinga bort alla mina impulser att rusa ut och rädda den (om den fortfarande levde). Jag är lite svag för skadade djur och att brista ut i gråt under kartlektionen på grund av en fågel jag inte ens kände skulle knappast varit populärt.

Strax ska jag verkligen börja plugga, och nu menar jag det. På onsdag vankas det fossiltenta, och man tycker ju att den borde gå bra för någon som är besatt av trilobiter. Å andra sidan finns det ju fler urdjur än bara trilobiter (även om trilobiten såklart är det viktigaste). Har förresten lyckats tappa bort min kursbok. Fattar inte hur det gått till för den väger säkert två kilo och är jättestor och tjock, men borta är den, bokuslingen. Nu: te, strax: plugg! Duktiga, duktiga jag.

PS. Jag önskar mig en cello. Jättejättemycket.

jag ljuger bara ganska bra

Antal stententor skrivna: 1

Antal Star Trek sedda: 1

Antal lägenheter städade: 0,19

Antal persienner förstörda: 1

Antal kläder tvättade: 2579

Dessutom har jag rensat ut gamla böcker. Jag är duktig, jag. (I alla fall så länge som man bortser från missödet med persiennen, men jag hävdar bestämt att det inte var mitt fel. Det var trilobiternas. Promise!)

trilobitarmén

Klara var inte den som var den, utan med snabba ben pinnade vi in på evolutionsmuséet och på lika snabba ben pinnade vi ut igen för trilobitverkstaden var förlagd till paleontologen, på andra sidan gräsmattan. Trilobitbordet verkade ganska övergivet och en stackars norsk paleontolog verkade glad över vårt energiska sällskap. Jag förklarade att jag var lite kär i trilobiter och genast fann vi varann. Sedan fann även en sådär 15 stycken barn oss och plötsligt var det väldigt populärt att göra trilobiter. Men det förstår jag förståss. Man ska ta chansen att göra en trilobit när man får den.

På sängen sitter nu mina två trilobiter och huttrar. Jag fick bära hem dom hela vägen från skolan så att de inte skulle gå sönder i väskan. Trilobiter är känsliga små djur, särskilt de som är gjorda av trolldeg. Medan jag var i skolan satt de tysta och snälla på bänken och hjälpte mig med stenarna. Och det var de duktiga på, trilobiterna. I vart fall så kan jag nog nästan alla nu. Åtminstone tillräckligt många för att klara tentan, om jag inte har en förfärlig otur. Jag kan i alla fall fler än kvarts och bara det är ju ett stort framsteg.

Men. Jag har ont i halsen. Och det svider i mina ögon. En gång nös jag på trilobiterna (men de var för artiga för att säga något) (trilobiter säger verkligen inte mycket i onödan). Jag ska nog gå till ica och köpa en nyponsoppa. Nyponsoppsmiddag. Det skulle sitta fint.

kvarts gånger tio

Häpp. Här sitter jag och slösar bort min dag. Jag tänkte göra något med wordpress, typ lägga till länkar eller något annat lika viktigt, men wordpress motarbetar mig aktivt. Men låt oss tala om något annat.

Jag har ont i magen. Sådär besvärligt igen. Det kommer ganska olägligt för jag har ju en tenta på fredag. Stententan. Tio stenar kommer slängas upp framför mig och jag ska lyfta på dom, rispa lite i dom med en spik och utbrista saker som ”ett solklart fall av kvarts”. Det finns många anledningar som talar för att jag ska åka till skolan och lyfta lite på stenarna redan idag, om inte annat så för att kunna utbrista även andra saker än att stenen är ett solklart fall av kvarts. Risken är ju stor att ingen av stenarna är kvarts. Risken är framför allt större att inte alla är det, och det gör ju att chanserna att jag ska klara tentan sjunker dramatiskt.

Jag ska nog gå och trösta mig med en stor kopp te. Ja, det ska jag.