Archive for pluggeri

häpp

{ april 16, 2009 @ 1:34 } · { pluggeri }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (3) }

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Från femma till U. Jag har alltså med stor sannolikhet kört på den senaste kemitentan. Jag skrev jättedumma svar som jag kom på alldeles av mig själv att de var fel och dumma, men tyvärr inte förrän lite senare samma dag. Tillexempel så har en tvåprotonig syra inte tre protoner. Kan tyckas självklart för de flesta, men inte för mig tydligen. I sommar blir det så omomtenta för mig del. TRIST kan man sammanfatta läget med.

Kvällen före tentan var inte särskilt kul heller, jag hade redan fattat att här skulle inte många femmor (eller fyror, eller ens treor) fixas, men jag slet mitt hår och läste duktigt om orbitaler och annat elände. Min granne läste inte om orbitaler. Tvärtom övade han/hon ihärdigt, i över en halvtimme, på sin lergök. Inte många tar sitt lergöksspelande på något större allvar, men det här var ett högst allvarligt lergöksspelande. Sådant måste man ändå få respekt för. Lergökister växer ju inte på träd.

I övrigt går det lite kasst med flytten, vi saknar två soffor, soffbord, tv-möbel, tv, taklampor i tre rum, liten byrå, skrivbord, stor ikea-hylla samt katt. På det stora hela kan man säga att flytten liksom har stannat av, vi har ingenstans kvar att lägga våra uppackade saker. Däremot har grannens katt(er) till viss del flyttat in hos oss, de kommer hit och äter ost och spinner en massa. Det är ganska trevligt, nixon blev särskilt glad när den ena hoppade upp i hans knä och lade sig till rätta. Sedan fes katten på honom och det luktade illa och nixon blev lite mindre glad.

Jag är inte heller så glad, för trots denna långa blogg som egentligen saknar både mening och mål, så har jag faktiskt något helt annat jag borde göra – skriva labbrapport! Om något så intressant som fraktionerad destillation av lite olika saker, som toluen till exempel, detta ämne bland ämnen. Man kan fundera på varför jag ens bloggar när jag har något så intressant att skriva om. Kanske för att rapporten redan är snart två veckor sen? Kanske för att jag är så trött på kemi att jag mår psykiskt dåligt av att behöva bestå av atomer? Jag vet inte. Ingen vet.

Bööönie, sa Brigitte

{ mars 18, 2009 @ 15:35 } · { pluggeri, yay }
{ Kommentera }

Märkliga och oförklarliga saker hände. Natten efter mitt ynkliga ångestinlägg om min totala avsaknad av kemitalang så genomgick min hjärna någon form av spontan mutation och när jag vaknade fattade jag allting, eller så gott som allt i alla fall. Allt utom centrifugintegralerna. Jag räknade tal efter tal och fick rätt efter rätt och jag insåg att ett mirakel hade skett! Så jag började räkna långsamt. Göra ett tal, surfa en stund, göra ett tal till, surfa lite mer. Lyssna på Brigitte Bardots Bonnie & Clyde en sådär fem gånger i rad, titta lite på ett tal, lyssna på Bonnie & Clyde lite till.

Sedan kom igår, dagen-före-tenta-dagen, och jag satte mig i lugn och ro och gjorde gamla tentor. Och det blev fel, och sedan fel och sen fattade jag ingenting och allt blev fel. Sedan tog dagen slut och jag räknade hela natten men fattade ingenting längre och sedan kom morgonen och jag somnade bara för att vakna ett par timmar senare och hetscykla till tentasalen. Jag vet inte hur det gick. Kanske gick det bra, kanske inte. Det som talar för att det gick bra var att jag gjorde alla uppgifter. Vad som talar mot är att mina enhetsanalyser visade på motsatsen, det blev kvadratkilo och kubikmol och vid ett tillfälle bestämde jag mig för att fortsättningsvis ”glömma” enheterna. Det gjorde knappast saken bättre, men i alla fall var det inte lika uppenbart att jag räknat fel.

Nu lyser solen och min balkong är varm. Vid dörren ligger min första räkning till nya lägenheten. Känns spännande, som att det är dags snart, men lite stressigt också, dels för att jag fortfarande inte börjat packa, men mest för att jag glömt att söka CSN och därför inte har några pengar att betala den med. Men tillbaks till den varma balkongen! Jag ska allt gå dit nu och sätta mig och läsa något som inte har med kemi att göra. Kanske bell hooks. Eller brewster rockit. Jag kan göra precis vad jag vill (utom att betala räkningen). Yay!

gny

{ mars 6, 2009 @ 14:03 } · { moi, pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentarer (1) }

Måste. Gå. Till. Ångestdröm.

Har för mig att det var något som skulle lämnas in idag. Jag har ingen aning om vad. Här kommer då inget att bli inlämnat!

Drömde om kemi inatt. Obehagligt. Hade hoppats på att jag skulle vakna med en ny självkänsla och livsglädjen på topp, men njet. Übernjet. All energi som gick åt till gårdagens utbrott har lämnat mig och kvar finns bara något med odefinierad form (det vill säga jag) som dementorerna roat sig med.

jag är ful men jag dansar dåligt

{ mars 6, 2009 @ 2:15 } · { moi, pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentera }

Efter att nixon läst mitt förra inlägg så påpekar han klokt att jag inte alls går omkring och ser mig som någon slags übermensch. Jag lider av prestationsångest och av att ha satt alltför höga krav på mina sköra axlar, men jag går faktiskt inte omkring med ett vildvuxet ego hur som helst. Jag vet inte vad jag fick det ifrån. Tror att jag försöker hitta något positivt i krisen, något som jag kan lära mig eller bli en bättre människa av. Försöka få det till att all min tid inte är totalt bortkastad.

Har utfört lite avancerad självrannsakan under kvällen och kommit fram till att jag är en antingen-eller-människa. Antingen går det jättebra eller så går det uruselt och då hoppar jag av vad det än är jag håller på med. Har jag tur så är jag smart nog att fixa kurser med orättvist lite ansträngning, har jag otur och inte fattar allt på en gång så ger jag upp och slutar. En dålig egenskap.

Men kemin är nog omöjlig för mig. Jag tror inte jag kan lära mig den. Jag försöker hitta något positivt, skriva hyllningar till mig själv i bloggform eller hitta någon slags mening med mitt mentala lidande, men det finns inget. Jag fattar inte varför jag inte fattar, men det spelar kanske ingen roll för jag kommer i alla fall att kugga vårens samtliga tentor. Och jag vet inte vad jag skrev för strunt för några timmar sen, för det här är ju en ganska vanlig kris för mig, en gammal hederlig jag-är-så-korkad-jag-måste-ge-upp-kris. Fast oftast på senare tid har den ju gått över rätt snabbt. Jag har inte hoppat av något på länge. Den här gången kommer den inte gå över på en helg. Inte ens halva terminen har gått. Jag vet inte vad jag ska göra.

men jag har i alla fall blivit realistisk

{ mars 5, 2009 @ 17:26 } · { moi, pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentera }

Jag går till Ångestdröm varje dag vid åtta och kommer oftast hem någon gång mellan tre och åtta på kvällen. Under tiden har jag astråkigt, fattar ingenting och känner mig allmänt dum i huvudet. En otäck känsla, en riktigt hemsk en. Jag kan fatta grafer och matte, integraler och derivator och Marx, Durkheim, Faludi och Foucault, jag kan göra riktigt rediga musikanalyser och jag kan lyssna på en låt och sedan spela den på piano efter nästan ingen tid alls. För att inte tala om mina outstanding uppsatser! Damn! Ungefär såhär har jag gått omkring och känt i ett par tre år eller så. Inbillat mig att om jag bara lägger lite tid på det så kan jag minsann lära mig vad som helst. Vad som helst!

På tre år hinner man verkligen odla sig ett ordentligt ego. Och sedan kom kemin. Jag kommer på mig själv med att sitta och göra iq-tester mitt i natten trots att jag för länge sen insett att iq-tester är för dummies. Jag tittar på gamla tentor och utskrivna studieresultat och försöker återfå den trevliga emma-no-limits-känslan, men hela tiden finns kemin kvar, som ett stinkande ammoniakmoln runt mitt ångestfyllda huvud. Att inte kunna.

Från att ha femmor i en sådär 80 av 90 möjliga geovetar-hp till att plötsligt inte ens kunna få en trea. Jag vet inte riktigt var jag ska göra men jag tror att jag måste hitta en annan kurs att läsa och det ganska snabbt för det kommer verkligen inte något bra ur det här. Ett brutalt uppvaknande till verkligheten är vad det är. Jag är konstant sur och oharmonisk, lättretlig och ledsen, men på ett sätt är det kanske lite nyttigt också, mitt ego behövde nog komma ner på jorden, tillbaks till verkligheten. Och här är vi nu. Skamfilade och i eländigt skick.

ät inte flugsvamp, sa jag

{ februari 16, 2009 @ 18:52 } · { pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentarer (3) }

Jag redovisade lite idag. Det gick bra. Jag är nöjd. Sedan kom jag hem och skulle plugga. Det gick mindre bra. Men! Jag har skrivit ut en gammal tenta. Det var inte så svårt, men det kändes konstruktivt. Som att jag fått något gjort. Jag är nöjd med det med, och så är jag hungrig.

Karlssons klister

{ januari 28, 2009 @ 21:45 } · { moi, pluggeri }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (5) }

Det är inte bra nu! Jag ska undersöka varför. Stjärnorna kanske vet.

”Gör det du håller på med bra. Upprepa sedan detta tills du har allt du kan önska dig. Nyckeln till framgång för dig just nu är att inte ge upp när saker och ting börjar bli tråkiga – och det blir de, särskilt runt torsdagen. Men om du bara inte skjuter upp saker, så kommer allt att ordna sig. En Skytt hjälper dig att hitta ny motivation när det behövs. ”

Var håller jag på med? Kemi? Det går inte alls bra, det går uruselt. Katastrof! Men jag ska vara ihärdig. Kämpa duktigt. Men tydligen ska saker bli riktigt eländiga imorgon. Det verkar farligt, eftersom jag inte trott att en dag kan bli mycket värre än såhär.

Min labb gick dåligt.
Jag förstår inte vad som händer i kemin. JAG FÖRSTÅR INTE!!! Det är jättefrustrerande och en ovan, mycket otrevlig känsla.
Jag ska till tandläkaren på lördag och är jätterädd.
Min telefon har så gott som kastat in handduken.
Min dator beter sig, säger saker som att ”windowsfiler har blivit utbytta, vill du behålla de nya okända filerna” och nöjer sig inte med ett nej. Tack vare de nya, okända filerna så är det numera med mer tur än skicklighet som datan startar, idag var den svart vid de tre första försöken innan den gav med sig.
Det är stopp i avloppen och jag har ingen plump. Eller vad det heter. Ni vet.
Nixon är sjuk. Feber. Jag kommer också bli sjuk med minst dubbelt så mycket feber. Enligt kemin så är dubbelt så mycket i själva verken kvadraten av något. Inom en vecka kommer jag alltså ha 1482,25 graders feber. Jobbigt.
Vi har labbat hela dagen, jag kom hem halvsju med en trasig telefon och en oskriven labbjournal.

Var det något mer? Jo justja, geofysikomtentan och kemiduggan är inte bara samma dag utan även samma tid. Har blivit erbjuden att kunna börja skriva vid tio, samma tid som kemitentan slutar. Då de tyvärr inte ges på samma ställe och jag i brist på lämpling teleporteringsmasking inte kan komma dit till tio, och inte heller får förlängd tid utan måste fixa eländet på halva utsatta tentatiden så har jag bestämt mig för att skjuta upp den lite till. Tvärtemot vad horoskopet säger! Jag är allt bra våghalsig, jag.

Var finns du, efterlängtade skytt, nu när jag behöver dig mer än nånsin?! Utan dig kommer ingenting att ordna sig! Jag tror inte ens jag känner någon. Jag sitter nog i klistret.

intensivt

{ januari 16, 2009 @ 16:03 } · { pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentera }

  • Skriva tenta i sex timmar check
  • Skriva tenta i sex timmar efter en nattsömn på under 20 minuter check
  • Somna på tenta efter att ha läst alla frågor check

Jag hann inte ens äta min tentamat! Men det är över nu. Äntligenäntligenäntligen sova.

inte min kopp te

{ november 7, 2008 @ 18:39 } · { pluggeri, uäh }
{ Tags: } · { Kommentarer (2) }

Vad är i? Vad är K? Valens? Geometrisk faktor? Hur ska man kunna klara en fysikkurs om man aldrig läst fysik? Jag har kunnat räkna en uppgift av sju. Det blir man inte särskilt godkänd på.

Jag gick till en av lärarna idag och frågade om det verkligen är så att vi ska få betyg på inlämningsuppgifterna, trots att vi inte gått igenom något som ens påminner om dem innan inlämningen. Och jodå, betyg skulle vi få. Jag lade fram på ett sätt som jag hoppades var trevligt och sympatiskt att det kanske inte är jättebra upplagt, att det faktiskt är lite svårt (om inte omöjligt) att ens förstå frågan om man inte läst fysik, men då såg jag hur något lite nedlåtande blixtrade till i nämnda lärarens ögon. Det fanns minsann studenter som visst klarade uppgifterna och mellan raderna framgick ganska tydligt att om det fanns ett problem så var det inte hos dem utan hos mig. Att jag dessutom påpekade att ha betygsgrundande uppgifter innan en genomgång är lite som att ha en tenta i början av en kurs gjorde mig inte direkt populärare.

Jag blev lite ställd och visste inte vad jag skulle säga mer, så jag gick därifrån med missnöjet pyrandes. Såhär i efterhand har jag ju kommit på att vissa läser kursen som fristående och har läst en massa mer fysik innan, och då är det klart att det går bra.

För att komma vidare med uppgifterna så har jag googlat på orden jag inte kan, men google säger inte mycket vettigt. En sökning på geometrisk faktor ger sex lika obegripliga som oanvändbara träffar, bokstaven i ger istället 8 050 000 000 träffar. Valens var tydligen en romersk kejsare. Med andra ord – i’m stuck.

Min ovana att hoppa av vid motgångar bekämpas nu på heltid.

som om jag vore 16

{ november 4, 2008 @ 15:48 } · { pluggeri, uäh }
{ Tags: } · { Kommentarer (6) }

Jag tror jag har sagt det förr. Ingenting ger mig sådan ångest som fysik. Efter två totalmisslyckade och bortkastade år på gymnasiet är det inte ens ångest av det slaget som man kan skojja om, det finns ingenting roligt med det här.

Två dagar har jag suttit med några ur klassen och båda dagarna har jag blivit arg, frustrerad, och inte minst väldigt, väldigt ledsen. När alla var klara med första uppgiften så låg jag fortfarande precis i början och jag vet inte om det är mentala blockeringar eller ren och skär kork som gör att jag inte klarar av att hänga med. När jag kände att tårarna var nära så tackade jag för mig och cyklade hem. Det var länge sen jag grät på vägen hem från skolan, men idag var en sådan dag och jag gråter fortfarande. Någonstans hade jag hoppats på att det skulle hjälpa att vara många, att kunna fråga när jag inte kan. Ungefär 30 minuter och 30 frågor senare så hade jag insikt nog att fatta att de klarar sig bättre utan mig, att jag suger på fysik och quite frankly känner man sig inte direkt jättevälkommen när man inte har något att komma med någonstans. Så nu är det bara vi två, jag och min ångest. Lustigt att den fortfarande sitter i, man tror ju att man ska ha kommit någonstans under tio år, men icke.

Tentan som jag skrev förra veckan gick för övrigt uselt.

Varför har jag lämnat min kära musik, vad gör jag här? Var håller jag på med? Allt är fel, fel, fel. Fan.

« Tidigare inlägg
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.