Jag har varit på festival. Peace & love, eller peace and löööv som man säger om man har drömmar om att bli en amerikanska rapartist (vilket jag inte har). Jag är egentligen inte mycket till festivalmänniska, men nu när jag är 26 år fyllda så tror jag att jag börjat inse att jag är inte ung och snygg hur länge till som helst (och hade dessutom fått två biljetter av min hårt festivalarbetande syster). Reinkarnation verkar lite farligt att förlita sig på, så det är bäst att få vissa obligatoriska saker gjorda medans tid är. Och nu är festivalandet avbockat. Armbandet sitter dock kvar runt min handled, precis som på vilket tonåring som helst. I’m as good as 19.
Saker kvar att göra innan jag blir för gammal:
- åka transsibiriska järnvägen
- göra en skiva
- plugga färdigt
Det är en kort lista, och det känns bra. Överskådlig och realistisk. Egentligen tycker jag det låter lite tråkigt med en realistisk lista, men det är nog något som kommer med åldern, att föredra realism över andra -ismer. Även om jag fortfarande är lite svag för surrealismen. En surrealistisk lista:
- Lista
Jag ska ner till staden vilken sekund som helst, men jag vill bara uppmärksamma er på att man kan vända på bokstäverna i ordet lista och få: a-stil! Det är ju roligt. Jag har upptäckt att eftersom jag inte köpt nya kläder på en sådär två år så är jag inte direkt megapiffig var och varannan dag. Men! Jag har under den senaste veckan köpt en prickig skjorta, ett par jätteblåa skor och nu ska jag åka och prova ett par färgglada byxor, kanske röda eller gula. Det är vad jag kallar a-stil.