Idag bestämde jag mig för att ta den finansiella krisen på allvar. Mina lån försvinner ingenstans, mina pengar däremot kan försvinna över en natt. Ungefär så har jag tolkat läget. Jag tänker mig att det är lika så bra att shoppa upp mina slantar medan tid är, så någon gång vid tre slog jag mig bekvämt ner med datan i knät och gav mig ut på internet.
Fem minuter senare var shoppandet över. Jag hade beställt en wii balanceboard! Äntligen! Jag såg framför mig mina svällande muskler och min viga, smidiga kropp i perfekt harmoni efter all wii yoga. Sedan kom ett oroväckande ljud från min såhär långt alltid stabile dator. Datorn, visade det sig, var fortfarande stabil, balanceboarden däremot var slut! Slut! Det tycker jag är ett utmärkt exempel på dålig tajming. Nytt leveransdatum var beräknat till ungefär en vecka före min tenta. Det är ett dåligt datum, det sämsta av dem alla. Så jag var tvungen att avbeställa min efterlängtade bräda. Men historien slutar inte här.
Historien slutar på ica. Eftersom jag skulle skriva så intensivt om Vattholma och dessutom inte skulle få någon bräda så tyckte jag att jag förtjänade godis, ungefär ett halvt kilo. Så då köpte jag det. Nu sitter jag och ser på min mycket verkliga svällande mage och högst ograciösa kropp. Harmonin har uteblivit tills vidare och det verkar som jag blir sittandes med ingenting utom mina lån trots allt. Och min mage förstås. Lån och mage. Och 200 gram frukt&mandel i köksskåpet.
Det kunde vara värre.
