Beach 2009 har gått bra. Jag är i prima form, inte ett gram tyngre än den dag jag fyllde 21. Först bestämde jag mig för att dra ner på godiset, och sedan började jag promenera och jogga en massa steg varje dag också. Nej, självklart höll det inte. I tre dagar gick det bra, sedan blev glassuget alldeles för stort för en vanlig dödlig. Fina formen beror på något helt annat.
Det började med en gammal hederlig nackspärr. Under tårar och yl bogserade nixon mig ur sängen och jag fick ägna mig åt massage och iprenknapring under både följande dagar (och nätter). För att göra livet lättare för min stackars nacke sov jag på vänster sida, och vänster sida alone. En natt bet jag mig i kinden. Jättehårt. Sedan placerade sig min enda visdomstand mitt framför såret och gnagde upp det till lagom plågsamt djup. Sist men inte minst fick jag besök av bakterier som slog sig ner i såret och passade på att infektera lite här och där, framförallt i bakre delen så att det inte är att tänka på att försöka tugga något. I ett vilt ögonblick försökte jag med keso men det var naturligtvis dömt att misslyckas.
Till frukost drack jag te och ipren. Till lunch blev det två glas mjölk och till middag slog jag på stora trumman med soppa och tidigare nämnda smärtframkallande keso. (För den som undrar kan jag avslöja att jag ser rolig ut när jag äter keso, den måste liksom tryckas in i munnen. Jag blir kladdig, bordet blir kladdigt, överallt blir det kladd.) Imorgon ska jag till tandläkaren och få saken fixad. Jag gillar inte tandläkare, men imorgon blir det nog inte så farligt. Jag kan ju inte gapa.
Over and out.
