död åt gemene man.

En tung känsla har lagt sig över det tidigare så muntra sommarlovet. Dinosaurierna finns kvar, men tyvärr visade sig även kemin göra det. Helt plötsligt och utan förvarning visar det sig att jag faktiskt körde(!) geokemin. Hur det gick till vet jag inte, för så dåligt tyckte jag ju inte det gick. Faktiskt kändes den till och med en smula bättre än den organiska kemin som ju gick över all förväntan…

Jag har blivit erbjuden en deal. Tydligen är det en fråga som framförallt visat sig vara boven bakom allt det här – och jag kan få göra om den frågan och bli godkänd. Muntligt, imorgon. Det här har satt mig i en del problem, dels för att det är en smula ont om tid, men mest för att jag faktiskt inte vill ha en till trea. Hu! Tyvärr vill jag inte ha en omtenta i slutet av sommaren heller. Nu sitter jag här och väger argument för och emot muntlig restfixning imorgon och vet varken ut eller in. Är lite sur också för jag tyckte verkligen att jag kunde min kemi bättre än så och jag trodde ju inte att jag kört den. Inte alls, faktiskt.

(Det känns lite som en skräckfilm, man tror att man dödat monstret och att allt är bra men hela publiken vet att det bara är ett tillfälligt lugn innan det allra värsta kommer…)

Åh… Vad ska man göra i lägen som det här? Min första kuggade tenta sedan min högst ojämna inledning på universitetet! Jag är i chock och elände och är väldigt, väldigt besviken och svordomarna haglar ur min mun i strid ström. Till råga på allt vill mina ögon inte umgås med linser längre och det verkar som att jag får bli glasögonorm i resten av mitt liv, som därmed kan betraktas vara över.