Det är inte mycket skriveri i mig längre. Man kan fundera på varför, men några svar finns inte. Kanske för att jag går omkring med en växande frustration, över vad vet jag inte riktigt, men förmodligen för att jag är så fruktansvärt trött på kemin och att jag fortfarande inte vet var det leder riktigt. Bristen på mening och mål, ni vet.
Kemitentan gick som väntat dåligt, men ändå inte så dåligt att jag får göra om den och klara den bättre. Nu sitter jag fast med en eländig trea i kursen, min första och förhoppningsvis sista. Vad jag lärt mig av detta: Det är lättare att säga att man inte bryr sig om betyg än att verkligen göra det.
Dessutom har jag lyckats tappa bort min kursbok och inte bara råkat lägga den i kylen eller så, utan verkligen tappat bort den. Kanske glömt den på ångström, eller på BMC för den delen, eller så har den bara slukats i ett litet men girigt svart hål av samma typ som vanligtvis nöjer sig med strumpor. Ingen har hittat den heller. Eller snarare, någon har hittat den och upptäckt ett tidigare slumrande intresse för organisk kemi och behållt min dyra bok. DU SKA HA MÄNGDER MED DÅLIG KARMA, DIN ELAKA BOV!
Ni ser, redan nu pyr mitt missnöje och frustration fram. Det är bäst att jag fortsätter med min lilla bloggpaus.
