Tänker du börja plugga till den här tentan i tid? Nej, jag är inte rädd för att klara den.
| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Feb | Apr » | |||||
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
Arkiv förmars, 2009
kyckling var ordet
Idag var jag inte i skolan. Istället blev jag stucken i armen av en pytteliten bebisnål som en sköterska plockade fram efter mina bestämda order. Om några veckor eller så får jag äntligen veta om jag är allergisk mot björk-timotej-tvåsorterskvalster-häst och inte minst katt och mjölkprotein. Inte för att det kommer att förändra så mycket egentligen. Jag vill skaffa mig en trevlig allergivänlig bengalkatt i vilket fall som, eller två ännu hellre. Två prickiga små katter.
Flytten går det dåligt med, vi har inga lådor och kan inte packa. Vi har ingen ny lägenhet heller för den delen, men den biten är på god väg att ändras. Min kåbolägenhet består tills dess av 97% kaos, jag är helt inkompetent när det kommer till städning och nixon kommer bli högst irriterad när han kommer hem och upptäcker att jag inte lyckats göra mer än plocka bort lite strumpor från golvet trots att jag varit hemma sen tio imorse.
Jag har, förutom blivit stucken i armen, fått ett erbjudande. Ett bra sådant. Om att spela och sjunga lite på en mur på sista april. Man kan inte gärna tacka nej till något sådan, det kan man inte. Ändå brottas jag med min feghet och allmänna prestationsnoja så till den grad att det nästan tar över den maxhöga kulfaktor som en murspelning har. Vilken sida som går segrande ur striden är i skrivande stund oklart…
Bööönie, sa Brigitte
Märkliga och oförklarliga saker hände. Natten efter mitt ynkliga ångestinlägg om min totala avsaknad av kemitalang så genomgick min hjärna någon form av spontan mutation och när jag vaknade fattade jag allting, eller så gott som allt i alla fall. Allt utom centrifugintegralerna. Jag räknade tal efter tal och fick rätt efter rätt och jag insåg att ett mirakel hade skett! Så jag började räkna långsamt. Göra ett tal, surfa en stund, göra ett tal till, surfa lite mer. Lyssna på Brigitte Bardots Bonnie & Clyde en sådär fem gånger i rad, titta lite på ett tal, lyssna på Bonnie & Clyde lite till.
Sedan kom igår, dagen-före-tenta-dagen, och jag satte mig i lugn och ro och gjorde gamla tentor. Och det blev fel, och sedan fel och sen fattade jag ingenting och allt blev fel. Sedan tog dagen slut och jag räknade hela natten men fattade ingenting längre och sedan kom morgonen och jag somnade bara för att vakna ett par timmar senare och hetscykla till tentasalen. Jag vet inte hur det gick. Kanske gick det bra, kanske inte. Det som talar för att det gick bra var att jag gjorde alla uppgifter. Vad som talar mot är att mina enhetsanalyser visade på motsatsen, det blev kvadratkilo och kubikmol och vid ett tillfälle bestämde jag mig för att fortsättningsvis ”glömma” enheterna. Det gjorde knappast saken bättre, men i alla fall var det inte lika uppenbart att jag räknat fel.
Nu lyser solen och min balkong är varm. Vid dörren ligger min första räkning till nya lägenheten. Känns spännande, som att det är dags snart, men lite stressigt också, dels för att jag fortfarande inte börjat packa, men mest för att jag glömt att söka CSN och därför inte har några pengar att betala den med. Men tillbaks till den varma balkongen! Jag ska allt gå dit nu och sätta mig och läsa något som inte har med kemi att göra. Kanske bell hooks. Eller brewster rockit. Jag kan göra precis vad jag vill (utom att betala räkningen). Yay!
dubbla budskap kan tyckas.
Jag är väldigt, väldigt glad att Måns inte gick och vann schlagerfinalen. Det tidigare extremt osmakliga numret med hotpantsgirls som struttade omkring den mycket bredbente herr Måns var lite mindre osmakligt nu när girlsen fått på sig ett par guldiga strumpbyxor under hotpantsen, men i övrigt var det lite mycket dålig svensk dussinschlager som garanterad bottenplacering i Moskva. En liten stund hade jag svårt att bestämma om jag hejade på Malena eller Alcazar, men bestämde mig till slut för att en superröst klår en superrumpa, även om det verkligen är en superrumpa vi talar om.
Anyhow. Nog om rumpor och hotpants. Schlagern handlar om så mycket mer än så. Till exempel kemi! Nej, nu ljög jag lite. Förlåt. Ska genast straffa mig själv med att sluta blogga och börja räkna. Klockan är ju ändå tio över ett en lördagnatt, och här sitter jag och latar mig. Skäms unga dam!
gny
Måste. Gå. Till. Ångestdröm.
Har för mig att det var något som skulle lämnas in idag. Jag har ingen aning om vad. Här kommer då inget att bli inlämnat!
Drömde om kemi inatt. Obehagligt. Hade hoppats på att jag skulle vakna med en ny självkänsla och livsglädjen på topp, men njet. Übernjet. All energi som gick åt till gårdagens utbrott har lämnat mig och kvar finns bara något med odefinierad form (det vill säga jag) som dementorerna roat sig med.
jag är ful men jag dansar dåligt
Efter att nixon läst mitt förra inlägg så påpekar han klokt att jag inte alls går omkring och ser mig som någon slags übermensch. Jag lider av prestationsångest och av att ha satt alltför höga krav på mina sköra axlar, men jag går faktiskt inte omkring med ett vildvuxet ego hur som helst. Jag vet inte vad jag fick det ifrån. Tror att jag försöker hitta något positivt i krisen, något som jag kan lära mig eller bli en bättre människa av. Försöka få det till att all min tid inte är totalt bortkastad.
Har utfört lite avancerad självrannsakan under kvällen och kommit fram till att jag är en antingen-eller-människa. Antingen går det jättebra eller så går det uruselt och då hoppar jag av vad det än är jag håller på med. Har jag tur så är jag smart nog att fixa kurser med orättvist lite ansträngning, har jag otur och inte fattar allt på en gång så ger jag upp och slutar. En dålig egenskap.
Men kemin är nog omöjlig för mig. Jag tror inte jag kan lära mig den. Jag försöker hitta något positivt, skriva hyllningar till mig själv i bloggform eller hitta någon slags mening med mitt mentala lidande, men det finns inget. Jag fattar inte varför jag inte fattar, men det spelar kanske ingen roll för jag kommer i alla fall att kugga vårens samtliga tentor. Och jag vet inte vad jag skrev för strunt för några timmar sen, för det här är ju en ganska vanlig kris för mig, en gammal hederlig jag-är-så-korkad-jag-måste-ge-upp-kris. Fast oftast på senare tid har den ju gått över rätt snabbt. Jag har inte hoppat av något på länge. Den här gången kommer den inte gå över på en helg. Inte ens halva terminen har gått. Jag vet inte vad jag ska göra.
men jag har i alla fall blivit realistisk
Jag går till Ångestdröm varje dag vid åtta och kommer oftast hem någon gång mellan tre och åtta på kvällen. Under tiden har jag astråkigt, fattar ingenting och känner mig allmänt dum i huvudet. En otäck känsla, en riktigt hemsk en. Jag kan fatta grafer och matte, integraler och derivator och Marx, Durkheim, Faludi och Foucault, jag kan göra riktigt rediga musikanalyser och jag kan lyssna på en låt och sedan spela den på piano efter nästan ingen tid alls. För att inte tala om mina outstanding uppsatser! Damn! Ungefär såhär har jag gått omkring och känt i ett par tre år eller så. Inbillat mig att om jag bara lägger lite tid på det så kan jag minsann lära mig vad som helst. Vad som helst!
På tre år hinner man verkligen odla sig ett ordentligt ego. Och sedan kom kemin. Jag kommer på mig själv med att sitta och göra iq-tester mitt i natten trots att jag för länge sen insett att iq-tester är för dummies. Jag tittar på gamla tentor och utskrivna studieresultat och försöker återfå den trevliga emma-no-limits-känslan, men hela tiden finns kemin kvar, som ett stinkande ammoniakmoln runt mitt ångestfyllda huvud. Att inte kunna.
Från att ha femmor i en sådär 80 av 90 möjliga geovetar-hp till att plötsligt inte ens kunna få en trea. Jag vet inte riktigt var jag ska göra men jag tror att jag måste hitta en annan kurs att läsa och det ganska snabbt för det kommer verkligen inte något bra ur det här. Ett brutalt uppvaknande till verkligheten är vad det är. Jag är konstant sur och oharmonisk, lättretlig och ledsen, men på ett sätt är det kanske lite nyttigt också, mitt ego behövde nog komma ner på jorden, tillbaks till verkligheten. Och här är vi nu. Skamfilade och i eländigt skick.
efter fem års universitetsstudier
Solen skiner och jag har fått ett paket från Lettland. Jag vet vad som är i, det är en fransk jazzskiva som jag beställt på ebay. Paketet är dock inte riktigt här än, den ligger i Eriksberg och har sig. Alla mina paket ligger under en tid i Eriksberg och har sig. Det är opraktiskt. En annan opraktisk sak är att jag inte vet om jag betalat för skivan eller inte. Jag kände mig ganska världsvan när jag med säker hand skaffade ett paypalkonto. Tänkte att här är minsann en tjej som man inte internetlurar hur som helst. Sedan uppstod en jobbig situation när kontot väl skulle komma till användning.
Som jag förstod det är tanken med paypal att man inte ska betala förrän man fått vad man ville ha. Jag tror att jag i min världsvana iver råkade betala skivan redan sekunden efter jag vunnit budgivningen. I så fall var det tur att letterna är ett ärligt folkslag. Men det kan också vara så att jag bara på något sätt förde över pengarna till paypal i väntan på att skivan skulle komma. Och i så fall tycker jag synd om den stackars säljaren för några pengar kommer han nog knappast att få se.
Hur det än är, så fattar jag ingenting. Tror inte jag vågar köpa fler saker på ebay, alla är ju inte lika ärliga som letterna. Dessutom, vem vet vad som egentligen finns där borta i Eriksberg. Såvitt jag vet kan han lika gärna ha skrattat rått och hejdlöst åt min inkompetens att hantera paypal och skickat en halväten burk tonfisk. Isåfall tänker jag muttra surt, med det är också det värsta som kan hända. Någon som inte kan tämja ens ett simpelt paypalkonto är inte direkt det allra mest respektingivande som finns på internet.
