När jag sa att jag ville ha en trilobit, så menade jag just trilobit. Inte något modernt leddjur, inte vilket random litet mångfotat kryp som helst. Och verkligen inte pälsängrar, eller pälsänglar som jag trodde att de hette.
Just nu ångrar jag bittert att jag dammsög upp min inneboende Spindeln, som bott hos mig i flera månader. Spindeln har spunnit högst irriterande nät i samtliga hörn, och trots idogt dammsugande och torkande så var de på plats bara ett par dagar senare igen. Han var effektiv, Spindeln. Jag hittade lite då och då små skelett i hans nät, men inte förrän nu förstår jag vad han betytt för mig, vilken ömsesidig nytta vi haft av varandra. Spindeln åt pälsängrar. Och nu när jag dammsugit upp Spindeln, så är pälsängrarna fria att ta över min lägenhet.
Jag vet inte vad jag ska göra. Om det här är vad man får av att önska sig trilobiter, så ångrar jag mig. Jag ångrar mig! Och jag saknar min spindel…
Micke Sa:
on oktober 1, 2008 at 7:31
Basset var bjuden men då basset starkt ogillar att åka bil kunde han inte komma.
Förresten, har du tittat i dammsugarpåsen? Spindeln kan ju ha överlevt på de pälsängrar du sugit upp?
nixon Sa:
on oktober 3, 2008 at 16:39
Kanske kan vi adoptera en ny spindel? Fort helst, innan de fryser ihjäl.
emma Sa:
on oktober 3, 2008 at 18:17
micke: jag trodde bassets gillade att åka bil, med öronen blåsandes i vinden. Men så är det alltså inte.
I dammsugarpåsen finns uppskattningsvis 14 helt nya livsformer, varav samtliga onskefulla. Svaret är alltså nej, jag har inte tittat i den och spindeln har nog inte överlevt…
nixon: Gärna, helst en riktigt aggresiv en. Det vore bra.