Arkiv förjuli, 2008

Your head would look good on the end of a pole.

Jekla bredbandsbolag. Stryk skulle ni ha! Inte mindre än 80 kr mer än det vi kom överens om har de stulit från mig varje månad, och när jag väl upptäcker det så erbjuder de sig att betala tillbaks ungefär hälften av det. ”Tjänsten kostar 199 kr per månad, så du har bara betalat 50 kr för mycket”. Nej dammit, jag har betalat 80 kr för mycket, 229 har ni ju tagit. ”Men tjänsten kostar 199″. Så vad har jag betalat för? Det kan man verkligen fråga sig (och jag frågade till och med dem, men det hade jag inte mycket för). Men några pengar skulle jag inte få.

17 minuter senare gav de med sig, men inte förrän jag börjat snyfta. Det är lite töntigt att vara 26 år och börja gråta efter en fight om 320 kr men tydligen var det vad som krävdes. Fast jag är lite missnöjd ändå. 17 minuter. Jag har en känsla av att det inte är helt gratis att ringa till bredbandsbolaget. Dessutom tror jag att de kommer att hämnas. Och den kommer inte bli nådig, hämnden.

Imorgon åker vi ut på luffen. Jag har världens resfeber, ont i magen och ögonen och känner mig allmänt eländig. Mina sår på ögonen har inte läkt tror jag, trots att jag gått omkring och kladdat antibiotikasalva i dom i en vecka nu. Vet inte vad jag ska göra åt dem längre, hoppas på att spansk sjukvård är bra… Uäh! Det är aldrig kul att resa såhär dagen före. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att stanna hemma en månad och bara spela civ, spöa Mehmed och Hammurabi och Peter framförallt. Spelade världens mest spännande omgång igår (europakartan is da shit) och hade precis lyckats ta tillbaks venedig från ryssen när klockan visade sig vara halvtvå och det var två timmar efter planerad sovtid. Nu kommer jag aldrig att få veta hur det går.

Till råga på allt så har jag inte lärt mig östersjöbäckenets utveckling. Det kan vara det tristaste och krångligaste jag någonsin (inte) gjort. Och nu är det för sent. Omtentan kommer inte att gå bra. Men jag ska ha en vansinnigt bra tågluff istället. Inte ett dåligt byte.

Adios!

grr

Det gör fortfarande ont i mig. Jag har haft migrän varje (varje!) dag sedan jag kom hem från Island förra lördagen. Sakta men säkert drivs jag mot vansinnet, varken ipren eller bamyl hjälper och till råga på allt är nu nästa tripp bokad och klar. Det ska bli urkul och superspännande på alla sätt, och samtidigt går jag omkring och våndas för att jag inte kan må bra och dessutom borde (dammit) lära mig (eller åtminstone sammanfatta) Östersjöbäckenets utveckling (misär) innan vi åker. Och åker gör vi på onsdag. 06.40. Für Barcelona! Mit InterRail, tjo! Tågluffar är bra saker.

Rutten är Barcelona – Slovenien – Wien – Krakow – Berlin. Kanske något (halvofrivilligt) stopp i Frankrike. Och förmodligen en snabbtur i Venedig. Anyhow, om vi bara kommer fram till Barcelona så ska allt nog gå finfint, var vi än hamnar. Om jag mår bra så ska jag fortfarande islandblogga innan vi far. And that’s a promise.

ensam i reykjavik var visst ingen höjdare

Min väska har återvänt till mig. Det kanske inte är så kul att resa ensam. Det var ett kärt återseende hur som helst. I väskan fanns ju allt godis.

Jag ska rapportera om allt som är värt att veta om islandet så snart min migrän har släppt. Den är inne på sin andra dag nu, så låt oss hoppas att den snart har gjort sitt.

Iceland Express

Nu är jag hemma.

Det är inte min väska.

peace out

Nu sova, imorgon island.

Island rimmar på fisland.

Det kan man tycka är roligt om man har kiss&bajs-humor. Och det har ju jag. Det är kul med bajs. Hästar däremot har jag lite svårt för.

Ein bissen val

Aloha!

Jag har:

1. Varit på Gekås i Ullared och storshoppat som en hel amerikan. Bland fynden återfinns en cykelsadel och kantareller.

2. Grävt trilobiter! Och hittat en! Well, nästan en i alla fall. Lite av huvudet sitter fast i en sten, och den lilla stackaren verkar ha dött av bruten nacke. Men hur som helst, det är en trilobit. En fin, fyra centimeter lång hopvikt trilobit. Jag har ännu inte döpt henne. Om man nu ska vara lite mer exakt, så har jag hittat fyra trilobiter till, fast inte lika fina. Sedan hittade jag en sådär tvåhundra bläckfiskar också, men bara en fick följa med hem. Det nätta antalet kompenseras till stor del av bläckfiskens storlek, jag skulle gissa att den väger en sådär sju kilo. Det är en väldigt stor bläckfisk.

Imorgon ska jag packa. På lördag flyger vi nämligen till Island. Där ska vi bada i varma laguner och källor, titta på valar och vulkanlandskap och, om man har tur/otur, se en äkta vulkan in action. Det blir ont om bloggande i framtiden med andra ord. Men anledningen är ju bland de bättre. Det måste man säga. Tills dess: toodiloo!

juli började dåligt

En del dagar är inte bra någonstans.

Mitt wii gick sönder. Jag hade helt fredligt tränat lite tennis, gått ner en sväng till tvätten och när jag kom upp igen möttes jag av en svart skärm och ett ”error”. Det var andra gången på en vecka som mitt älskade wii gått sönder, och jag var inte nöjd. Disc could not be read, your life will forever be a misery. Ungefär så stod det. Jag som precis bestämt mig för att köpa en balance board och allt.

Fem timmar senare gick jag ner för att hänga den sista tvätten på tork. Nästan alla mina favoritkläder är 30-graderskläder och hade sparats till sist. Några är 40-graders, men jag gillar dem så mycket att de får åka i 30-gradersmaskinen ändå. Det visade sig vara dumt gjort. För någon som en gång i tiden råkat slänga in en röd tröja bland den vita tvätten borde det vara självklart att inte blanda tvätt av olika färg. Men jag är inte den som lär av mina misstag, inte då. Min star wars-tröja – mörkgul. Min nya (dyra) konstiga tröja med en zombieuggla – orange. För att göra en lång lista kort – alla mina favoritkläder har nu olika nyanser av orange.

Resten av kvällen stod jag och badade mina kläder i Vanish men det fick bara zombieugglan och Luke att blekna, den orangea färgen satt där den satt. Och där sitter den än idag.

Misärdag.