död åt gemene man.

Jag har pluggat och skrivit klart(!) labbrapporten och fått skoskav av mina prickiga skor. Jag har också vattnat blommorna, sjungit norges schlagerlåt uppskattningsvis 67 gånger (jag gillar den inte ens särskilt mycket) och sett en hundvalp. Jag har på känn att min labbrapport inte är det bästa jag någonsin författat, det blir nog inget nobelpris den här gången. Definitivt inte den här gången. I den här bloggen har jag dessutom börjat tre av fem meningar med “jag har”, vilket tyder på ett ganska allvarligt litterärt förfall. Ändå är det bättre än rapporten. Den är inte bra, så är det bara. Men imorgon tänker jag lämna in den i alla fall, som den vilda och galna människa jag är.

Imorgon blir det åka av. Den mindre vältimade trippen till Riga påbörjas, med övernattning på havet ett par våningar under bildäck. Kusligt. Det vore så väldigt typiskt om båten skulle få för sig att sjunka, och tyvärr verkar det inte otroligt på något vis med tanke på båtens skick (som tydligen inte ska vara det allra bästa, bara en sån sak att den ska bytas ut i augusti är ju nog för att få vem som helst att börja ana ugglor). Jag är en smula rädd, men så är jag också en lite feg människa som är rädd för det mesta (utom spindlar).

Jag ska nog sova lite. Och packa lite. Det har jag visst glömt. Nu ska jag packa. Imorgon ska jag resa. Håll en tumme för att jag kommer tillbaks vid liv. Att båten flyter som den båt den är och att infödingarna är snälla. Så ses vid igen.