Jag var väntat länge på den här dagen, och imorse förstod jag att det är nu det kommer att hända. Ett ilsket hamrande från våningen över talade sitt tydliga språk. Snickarna var här. Min dörr skulle bytas ut.
När jag pinnade iväg till skolan hade de ännu inte tagit itu med min ganska väldekorerade dörr, när jag kom hem hade de dock slutfört sitt jobb (och skulle ha låst ut mig för all framtid om inte jag varit förutseende nog att ila hem under rasten för att kräva en ny nyckel). Såhär långt var alltså allt bra. Men när jag öppnade dörren insåg jag att det fanns vissa problem. Tydligen hade de behövt borra en del för att sätta upp den nya dörren. Jag vet inte var eller i vad, men hela min hall var täckt av ett ganska ordentligt lager sågspån. Mina skor var täckta av ett ganska ordentligt lager sågspån. Min vantlåda hade fått sin del av dosen, inklusive vantar, till och med mina nyckelringar (som mest består av luddiga får) var beströdda med ett lätt puder. Det är lite märkligt, mina nycklar sitter rätt högt upp på väggen och ganska långt från dörren. Jag kunde inte riktigt förstå var sågspånen kom ifrån, för några hål syns då inte till.
Jag firade hemkomsten från skolan med att dammsuga golv och vantar och skor och nyckelringar. Lagom tills jag stoppat tillbaks dammsugaren i skåpet (vilket är ett mindre projekt bara det) upptäcker jag dock att hela mitt badrum är fullt med sågspån, och här tätnar mysteriet. Varför är det fullt med sågspån i mitt badrum? Dörren har varit stängd, och ingenting har borrats därinne. Ändå talar spånen sitt tydliga språk. Någonting har borrats. Någon, eller något, har borrat vilt omkring sig inne i mitt badrum, gått lös på väggar och tak, tagit ur år av aggressioner i en enda stor vannsinnesattack med borrmaskinen. Osynliga borrhål, men väl synliga spån. Det är mystiskt.
Om sju minuter ska jag till tvättstugan. Idag är en rafflande dag.
