Arkiv förmaj, 2008

hyvvä riga, inte hyvvä båt

{ maj 29, 2008 @ 1:35 } · { pluggeri }
{ Tags: , , , , } · { Kommentarer (2) }

Jag har pluggat och skrivit klart(!) labbrapporten och fått skoskav av mina prickiga skor. Jag har också vattnat blommorna, sjungit norges schlagerlåt uppskattningsvis 67 gånger (jag gillar den inte ens särskilt mycket) och sett en hundvalp. Jag har på känn att min labbrapport inte är det bästa jag någonsin författat, det blir nog inget nobelpris den här gången. Definitivt inte den här gången. I den här bloggen har jag dessutom börjat tre av fem meningar med ”jag har”, vilket tyder på ett ganska allvarligt litterärt förfall. Ändå är det bättre än rapporten. Den är inte bra, så är det bara. Men imorgon tänker jag lämna in den i alla fall, som den vilda och galna människa jag är.

Imorgon blir det åka av. Den mindre vältimade trippen till Riga påbörjas, med övernattning på havet ett par våningar under bildäck. Kusligt. Det vore så väldigt typiskt om båten skulle få för sig att sjunka, och tyvärr verkar det inte otroligt på något vis med tanke på båtens skick (som tydligen inte ska vara det allra bästa, bara en sån sak att den ska bytas ut i augusti är ju nog för att få vem som helst att börja ana ugglor). Jag är en smula rädd, men så är jag också en lite feg människa som är rädd för det mesta (utom spindlar).

Jag ska nog sova lite. Och packa lite. Det har jag visst glömt. Nu ska jag packa. Imorgon ska jag resa. Håll en tumme för att jag kommer tillbaks vid liv. Att båten flyter som den båt den är och att infödingarna är snälla. Så ses vid igen.

lera och sorg

{ maj 26, 2008 @ 18:24 } · { magelände, pluggeri, stenbumlingar, uäh }
{ Tags: , , , , , } · { Kommentarer (6) }

Stressen är över mig. Jag ska skiva en åtta sidor lång labbrapport och läsa all kurslitteratur från de senaste sex veckorna, utom 35 sidor. De har jag ju redan läst. De 35 sidorna. Tentan är nästa torsdag. Nu på torsdag åker jag till Riga och hem kommer jag inte förrän på söndag. Jag hade glömt att jag skulle till Riga, hur man nu kan glömma något sånt (men det kan man).

Idag har vi tittat på rullstensåsar och moräner. I nio timmar. Jag visste inte riktigt vad en morän var när dagen började. Att inte veta det när dagen är på väg att ta slut är lite pinsamt och tyder på någon slags allvarlig koncentrationsstörning, alternativt ett anfall av extrem tristess. Herr föreläsare namedroppade i snabb följd ord som glaciallera, postglacial lera och fluvial-något-eventuellt-lera men eftersom jag tappade intesset redan vid första stoppet så kan jag inte påstå att jag lyssnade sådär jätteuppmärksamt. Jordarter är inte kul. Hur gärna jag än vill tycka att jordarter är det roligaste som finns, leva mitt liv för jordarter och leror av olika slag så går det liksom inte. Jordarter ÄR inte kul. Jag har med andra ord ingen aning om vad vi gjort idag. Men vad det än var så var det inte kul.

Nu har jag ont i magen. Det är lite jobbigt. Nog bäst att göra te. Te är alltid bäst att göra.

för liten lägenhet, för mycket geolog

{ maj 22, 2008 @ 19:15 } · { stenbumlingar, trilobit }
{ Tags: , , , , , , , , } · { Kommentarer (7) }

VRÅL.

Jag har hicka. Alla som känner mig vet vad det här innebär. Min hicka är inte som alla andras hicka. Nej, jag liksom tjuter fram mina hickningar under tydlig plåga, mina lungor vill flyga ur min kropp och min mage vrider sig i kramper. Det gör ont att hicka, och det hörs. Smärta! Jag har försökt hålla andan, dricka te och gäspa men ingenting hjälper. Jag bara hickar och hickar och tycker ganska så synd om mig själv.

Idag har jag varit vid kusten och tittat på sten. Imorgon ska vi någonstans i närheten av Uppsala och titta på sten. Förra helgen tittade jag på sten. På måndag ska jag titta på sten. Det är med andra ord mycket sten i mitt liv. Allt är dock inte fy&pyton, för en del stenar är fina. Jag hittade ju bläckfisk! Men det har jag ju redan berättat. Hur som helst, idag hittade jag en annan fin sten. Inte en fossil, men den var fin ändå. En pegmatit (jasså, en pegmatit) med granater i. Den var väldigt piffig. Sedan hittade jag en till. Och en till. Till slut hade jag hittat jättemånga, och det utvecklades till ett ganska tungt problem för jag kunde inte bestämma vilken som var finast. Alla fick följa med hem.

Mina 28 kvm ser ut enligt följande: Ett rum med ett piano. Ovanför pianot finns en hylla. På hyllan finns en vulkanisk sten och en bit flinta. Bredvid hyllan finns ett CD-ställ, Benno I. I Benno I finns några skivor, Worf (killen från Star Trek, jag utgår från att ni alla känner honom väl) och en bläckfisk. I andra änden av rummet finns Benno II. Här finns några till skivor, Kiss&Bajs och en hel liten hög med fossiler. Till höger om Benno II sitter en till hylla. På hyllan ligger min lilla stolthet, jättebläckfisken. Sedan finns ett bord. På bordet ligger alla andra fossiler som inte fick plats i varken Benno I eller Benno II. Antalet fossiler på bordet är i skrivande stund 20 st. Sist men inte minst har jag ett skrivbord. Det har varit något av en fredad zon, en stenfri pluggzon, men idag tog de lediga plaserna slut och pegmatiterna har intagit min lilla plugghörna. De är många, och de är stora.

Mina 28 kvm fylls med en oroväckande hastighet, snart har jag byggt mig en hel liten rullstensås. Det är en skrämmande tanke. Jag gillar inte rullstensåsar. Jag har därför försökt kränga bort lite fossiler till en och annan, mest till nixon om sanningen ska fram. Han fick välja vad han ville utom jättebläckfisken och trilobitblocket. Han valde en fossil som jag tror är toppen av ett bläckfiskskal (men som Klara hävdar är ett stycke fossilbajs). Ett bra val. 19 kvar.

Trilobitsången går det ju dåligt med, men jag erbjuder en bit trilobitrumpa i ersättning tills vidare. Någon som känner sig sugen? Trilobitrumpa någon? Kristalläpple? Bläckfisk?

Justja. One last thing. Jag tror att Bosnien-Herzegovina, Spanien, Armenien och Serbien blir topp fyra. Och Bulgarien kommer också högt. Sverige kommer det inte gå bra för. Ha! Nu har jag monologat färdigt för dagen. Tjo!

mina nya husdjur

{ maj 19, 2008 @ 15:47 } · { trilobit }
{ Tags: , } · { Kommentarer (4) }

Goddagens. Jag är tillbaka! Fem grader och snö överlevdes med knapp nöd, diverse jordarterer och landskapsutveckling gjorde sitt bästa att ta livet av mig med sina varierande grader av tristess men tanken på trilobiter höll mig vid liv. Inte förrän på söndagen åkte hackorna fram och vi fick börja leta fossil, men det tog jag igen genom att vara den första att gå och och sista att gå på bussen, och däremellan gräva med warp speed efter mina efterlängtade trilobiter.

Så hur gick det?

Jo, Klara hittade en perfekt trilobit, med alla kroppsdelar i behåll. Till och med ett öga var perfekt bevarat, och trilobiten var inte mindre än en sådär sju centemeter lång. Jag är lite avundsjuk, det är jag faktiskt. För trots mitt entusiastiska grävande och hackande hittade jag ingenting ens i närheten av hennes fantastiska trilobit. Jag hittade några stenar som innehåller ett ganska stort antal trilobitrumpor, men de är väldigt små, bara några millimeter långa. En av stenarna är kanske tre centimeter lång och är en liten större del av en trilobitrumpa, men i väldigt dåligt skick och en trilobit är inte direkt det första man tänker på när man ser den. Däremot hittade jag bläckfiskar, jättemånga bläckfiskar. Alltså fossilerade skal av bläckfiskar. Jag plockade på mig varenda fossil jag hittade, och eftersom jag nästan bara hittade bläckfisk så sitter det nu en vansinnig mängd bläckfiskar på mitt bord.

Jag ska börja plugga idag, men än så länge har jag mest suttit och sett på en gammal svensk film, lyssnat på regnet och trivts med att vara hemma.

jag gillar det inte.

{ maj 14, 2008 @ 13:59 } · { que? }
{ Tags: , , , , , } · { Kommentarer (7) }

Jag är schlagernörd, ni vet det, jag vet det. Och som den schlagernörd jag är så har jag ju redan hört så gott som alla länders bidrag till eurovisionvision. Aftonbladet och en hel liten bunt med folk har upptäckt att Schweizs bidrag är väldigt, väldigt likt en gammal Amy Diamond-låt.

Lyssna här och döm själva.

Man kan förstås fråga sig hur stor Amy är i Schweiz och vad oddsen är för att scweizarna ska ha hört hennes två år gamla låt. Rent sådär skulle jag gissa på att de inte hört den sådär vansinnigt många gånger. Men, och här kommer mina breaking news, en av låtskrivarna bakom era stupendo är ju för tusan svensk. Den lilla detaljen har liksom aftonbladet missat, och alla på svt med för den delen. Det är lite märkligt för det brukar vara världens hets kring allt som på något långsökt sätt kan kopplas till Sverige, men det här har de minsann hållt inne med. Vet de inte? Eller gillar de inte killen bakom låten?

Jag gillar i alla fall inte killen bakom låten. Mest för att vi gått i samma klass och han en dag kläckte ur sig att ingen borde betala skatt, alla borde få behålla sina pengar och ha ansvaret för sina egna liv (jodå, moderat var han allt). Jag, som helt oväntat inte riktigt delade hans åsikter, slängde ur mig att skatt minsann inte alls är dumma grejer, gratis sjukvård är typ det bästa som finns och skulle inte han vilja att hans mamma fick hjälp om hon skulle få cancer? Men nej, det skulle han inte för om hon var så dum att hon inte kunde betala för hjälpen så fick hon skylla sig själv. Och därför, kära vänner, tänker jag inte rösta på Schweiz.

snygga stövlarna

{ maj 13, 2008 @ 13:11 } · { pluggeri, trilobit, uäh }
{ Tags: , , , } · { Kommentarer (4) }

Jag måste ner på stan. På torsdag är det dags för min väldigt ofrivilliga utflykt med klassen till västergörland och värmland, vi ska hacka sten och gräva upp lite jordarter och eventuellt i bästa fall – leta trilobiter. Jag vill hitta en trilobit. Tanken på trilobiter är det enda som håller mig från att brista ut i hög och olycklig klagosång. Jag gillar inte att åka på utflykter, gillar inte att sova i sängar jag inte valt själv och dessutom är jag ju på det stora hela inte direkt bästis med min klass. Hur som helst, vad jag ska göra på stan är att förbereda mig inför resan. Med andra ord, köpa gummistövlar. Yay. Jag vet inte säkert, men det kan vara så att vi måste köpa en hacka också. En geologhacka. Jag vet inte om jag vill. Å andra sidan, nixon har ett stetoskop, så kanske det ingår i var mans (och kvinnas) yrkesheder att ha minst ett yrkesrelaterat redskap.

Hade tänkt att plugga lite idag. Nu har det gått en månad av kursen och jag har slagit nytt rekord i att inte öppna böckerna. Nytt för den här gången är också att jag inte har särskilt dåligt samvete över det. Istället ser jag på star trek och äter choklad och är ganska nöjd med livet (bortsett från resan alltså). Det känns lite sommar ute och jag har tagit sommarlov i förskott. Det är en fin känsla. Om två veckor kommer jag vara mycket arg på mig själv för att jag tillåtit mig att sitta med alla dessa fina känslor.

Håll tummarna för att jag ska hitta en trilobit. (För de som väntar på en trilobitsång rekommenderar jag lite extra intensiv tumhållning, jag är säker på att en äkta trilobit i min ägo skulle skynda på mitt låtskrivande med flera procent!)

någon var arg

{ maj 12, 2008 @ 17:08 } · { que? }
{ Tags: , , , , } · { Kommentera }

Jag var väntat länge på den här dagen, och imorse förstod jag att det är nu det kommer att hända. Ett ilsket hamrande från våningen över talade sitt tydliga språk. Snickarna var här. Min dörr skulle bytas ut.

När jag pinnade iväg till skolan hade de ännu inte tagit itu med min ganska väldekorerade dörr, när jag kom hem hade de dock slutfört sitt jobb (och skulle ha låst ut mig för all framtid om inte jag varit förutseende nog att ila hem under rasten för att kräva en ny nyckel). Såhär långt var alltså allt bra. Men när jag öppnade dörren insåg jag att det fanns vissa problem. Tydligen hade de behövt borra en del för att sätta upp den nya dörren. Jag vet inte var eller i vad, men hela min hall var täckt av ett ganska ordentligt lager sågspån. Mina skor var täckta av ett ganska ordentligt lager sågspån. Min vantlåda hade fått sin del av dosen, inklusive vantar, till och med mina nyckelringar (som mest består av luddiga får) var beströdda med ett lätt puder. Det är lite märkligt, mina nycklar sitter rätt högt upp på väggen och ganska långt från dörren. Jag kunde inte riktigt förstå var sågspånen kom ifrån, för några hål syns då inte till.

Jag firade hemkomsten från skolan med att dammsuga golv och vantar och skor och nyckelringar. Lagom tills jag stoppat tillbaks dammsugaren i skåpet (vilket är ett mindre projekt bara det) upptäcker jag dock att hela mitt badrum är fullt med sågspån, och här tätnar mysteriet. Varför är det fullt med sågspån i mitt badrum? Dörren har varit stängd, och ingenting har borrats därinne. Ändå talar spånen sitt tydliga språk. Någonting har borrats. Någon, eller något, har borrat vilt omkring sig inne i mitt badrum, gått lös på väggar och tak, tagit ur år av aggressioner i en enda stor vannsinnesattack med borrmaskinen. Osynliga borrhål, men väl synliga spån. Det är mystiskt. 

Om sju minuter ska jag till tvättstugan. Idag är en rafflande dag.

aj

{ maj 9, 2008 @ 12:06 } · { duktiga systern, uäh }
{ Tags: , , , , , , } · { Kommentarer (4) }

Jag vet inte varför, men när jag vaknade igår så kunde jag inte röra huvudet. Jag fick dra upp den från kudden med hjälp av en halsduk och sedan sitta och hålla i det medan jag grät en skvätt för att det gjorde så ont. Nixon fick en liten chock när han kom tillbaks efter frukosten, det är inte ofta jag sitter och tjuter i sängen vid sju på morgonen. Men nackspärr maximum var ordet. Eller orden. Nackspärr maximum är ju två ord. Men nu kommer jag ifrån ämnet.

För att göra en lång historia kort så gjorde det väldigt, väldigt ont. Jag fick tid hos en sjukgymnast och 400 kr senare var det inte ett dugg bättre. En vetekudde, yllefilt, smärtstillande salva och konstant ticsliknande strechning löste problemet med ett par promille, men problemet finns kvar än idag. Nu sitter jag här och tycker lite synd om mig själv. När jag är färdig med det ska jag till stan och äta lunch med linnea och ännu senare ska jag åka till den stora staden. Jag hoppas att det inte kommer hända något där, och om det händer något så hoppas jag att det inte händer på min vänstra sida för dit kan jag inte vrida huvudet. Jag är lyckligt omedveten om världen till vänster om mig.

I stockholm ska vi möta upp med nixons mor och diskutera semseter. Vi blir nämligen födelsedagsbjudna på en trip till italien, jodå! Italien ska vara fint på många sätt. Jag har inte varit där, men det går rykten om att italien ska vara fint. Mina erfarenheter av italienare är dock inte de bästa. Tvärtom har de varit ganska otrevliga mot mig, inte riktigt haft koll på begreppen ”personlig integritet”, ”inte intresserad” och ”nej”. När jag var i london blev jag förföljd av en italienare som förklarade att jag 1. skulle göra slut med min pojkvän, och 2. gifta mig med honom. Jag ställde mig måttligt entusiastisk till hans förslag men han var entusiastisk för oss båda och min relation till italienare var förstörd för all framtid.

Nu kliade jag mig i ögonen. Det var dumt gjort. Jag har ju sminkat mig. Det är bäst att jag går och rättar till det hela innan jag måste pinna ner på stan. Min syster gjorde en bakåtvolt och fick armbågen ur led med ett avslitet ledband på köpet. Det var nog ännu dummare gjort. Jag tycker lite synd om henne. Armbågar ur led och avslitna ledband gör nog ondare än nackspärr.

klockan är ju bara barnet

{ maj 4, 2008 @ 23:41 } · { pluggeri }
{ Tags: , , } · { Kommentarer (3) }

Jag hade lyckats felmontera min ikeahylla. Inte mycket! Men mycket nog för att en tång krävdes för att rätta till mina små misstag. (Nixon, som hade vänligheten att hjälpa mig, felmonterade mycker mer, vände upp och ner på hyllor och glömde skruva i tre av åtta skruvar, ganska imponerande) (för husfridens skull vill jag bara påpeka att utan nixon monterades ingenting alls, varken rätt eller fel). När den väl stod färdig i all sin träfärgade glans återstod bara ett problem – var tusan ska den stå? Det är ett problem med 28,5 kvm. 28,5 kvm tar slut väldigt snabbt. Jag släpade den från vägg till vägg och lite oväntat passade den bäst framför spegeln men där kunde den ju inte gärna stå. Så nu står den inklämd mellan två kuddar, en soffa och en säng. Det ser lite märkligt ut. Med 28,5 kvm får man stå ut med lite märklig möblering.

Sedan städade jag ganska duktigt och spelade bara lite xbox. Medelmåttiga mängder mögelost konsumerades och dagen avslutades med äppelpajsbak (fyra portioner, jag åt upp tre) och star trek. Det var fint.

Att jag ännu inte börjat skriva min uppsats är bara en pytteynklig superoviktig detalj som jag tycker att vi alla kan bortse från tills vidare.

emma goes alfons

{ maj 4, 2008 @ 11:12 } · { pluggeri }
{ Tags: } · { Kommentarer (3) }

Idag är dagen då jag åter ska öppna mina pluggböcker. Jag är så illa tvungen, för på tisdag ska jag lämna in en liten uppsats. Den lilla uppsatsen har gett mig stora problem för jag vet inte var jag ska börja. Jag har ju lite svårt att sätta igång med saker (men ännu svårare att avsluta dem). Ämnet för dagen är koldioxid i atmosfären och det är ju ett ämne så intressant som något, inga klagomål där. Desto fler klagomål på mig som är så totalt inkompetent när det gäller disciplinen.

Sätt dig ner och skriv, kvinna! Jag ska! Jag ska bara…

« Tidigare inlägg