Kortvisiten till flogsta visade sig bli flera timmar, faktiskt så blev jag kvar ända till kvällen. På något sätt kändes det bra att hälsa på korridoren istället för att bo i den. Lite som att komma hem till familjen över dagen. Kunna gå till frysen och äta cheesecakeglass om man vill (vilket man ville), hitta sitt favoritte i skafferiet, och slappa precis som på den gamla goda tiden (det vill säga som för en vecka sedan). Jag har nu bott hemma i på pricken en vecka. Det är rekord sedan någon gång under 2005 tror jag. Kanske 2004 till och med. Jag har inte varit hemma mycket är en slutsats man kan dra av det.
Anna och jag började med att trycka i oss glassen. I ärlighetens namn var det nog mest jag som stod för ätandet, men för syns skull puffade jag bort den till henne lite då och då och bjöd på en tugga. Sedan gick vi över till ett intensivt wii-spelande och jag som trodde jag skulle ha kvar min talang åkte på stryk gång efter gång i allt från tennis till bowling. En stund fick jag upp självförtroendet när jag vann i golf, men sedan fick jag spö i tennis igen. Samtliga matcher analyserades i efterhand över en pizza innan jag tog min punkterade cykel och vattenpipa knallade hem. Och där är jag nu. Funderar på att spela lite xbox.
Jag tror att mitt liv är lite perfekt just nu. Jag är helnöjd.
Karin Sa:
on april 17, 2008 at 15:29
Jag vill också ha det perfekt…
ordsallad Sa:
on april 18, 2008 at 12:50
Flogsta är sannerligen överskattat. Nu åker jag mot civilisationen istället…
emma Sa:
on april 18, 2008 at 16:16
Ju oftare vi käkar ihop, desto närmare perfektion we’ll get!
Flogsta luktar illa.