Nu är jag sen igen. Klockan är 09.51 och jag sitter och dricker te, linserna är inte i mina ögon och spacklet ännu ospacklat. Jag kommer inte hinna till skolan. Inte en chans. 09.52. Igår sprang jag så att fötterna gick som trumpinnar i marken men inte ens ett konstant trummande från flogsta till geoC skulle rädda mig nu. 09.53. Jag hoppas att det inte är någon viktig lektion. Men jag vet inte, för mitt schema är totalborta. 09.54. Jag har inte sett till det på evigheter, trots att jag har ropat efter det flera gånger. Mycket irriterande. Ouppfostrat schema.
Jag har precis tackat nej till en grillfest. Det känns lite trist för man skulle (förutom grilla) gjuta tvålar. Det tyckte jag lät fint. Jag har aldrig gjutit en tvål förut. 09.55. Och nu kommer jag nog heller aldrig göra det. Något som jag lär göra desto mer är surfa on the internet för vilken dag som helst nu får jag internet i min lägenhet. Racerinternet. 09.56. Det blir grejer, det.
Jag har dessutom tänkt ut en plan. En tibetplan. Om hur jag ska rädda ansiktet och göra upp med kineserna en gång för alla. Eftersom jag tyvärr inte är mycket att diskutera med rent verbalt, så tänkte jag skriva ett litet brev, så sjukt intelligent och fantastiskt på alla sätt och vis att ingen kines längre kan tvivla om på vilken sida om Kinas gräns Tibet ska ligga.
10.13. Det blev en liten paus där. Men det vore nog en bra idé att börja fixa till mig nu. Sånt kan ta sin lilla tid. Jag vill förresten förvarna er om att det här kan komma att bli den sista bloggen någonsin. Igår bytte jag nämligen ut min vinterjacka mot min sommarjacka. Idag är det alldeles uppenbart att det inte alls är någon sommar och man kan fundera på vad jag tänkte på. Jag kan komma att frysa ihjäl. Om det händer – minns mig som en hjälte. 10.18.
Minna Sa:
on april 2, 2008 at 9:54
Att skriva brev med sina argument i är the shit! Då kan man dessutom välja ut något läskigt brevpapper som redan där skrämmer motståndaren till tystnad!
tonytod Sa:
on april 2, 2008 at 14:14
Det ska jag sanneligen göra! Egentligen hade jag tänkt mig ett elektroniskt brev (som sedan kunde spridas till resten av kineserna, det finns tydligen rätt många även utanför korridoren), de skulle bli chockade av att få se sanningen sådär rätt upp och ner, göra en liten revolution, släppa tibet fria och satsa på miljövänlig teknik och leva i fred i all evighet. Eller i alla fall säga “oh”, för det brukar dom säga, kineserna. Oh.
Men ett brevpapper är faktiskt finare. Jag ska välja med omsorg. Och sedan ska de få se på argument!
ordsallad Sa:
on april 2, 2008 at 15:42
Har du inte ett fint brevpapper med får på? För övrigt skulle jag vilja påstå att minuten mellan 9:53 och 9:54 var mycket lågproduktiv. Nog hinner man skriva mer än en mening per minut, tänker jag. Men å andra sidan ska man ju inte stressa. Då får man ju inte fram några kvalitetsmeningar.