Arkiv förmars, 2008

le emma suis une säl

A la folie, pas du tout. Så kan den ha hetat den franska filmen. Den kan också ha hetat något annat för jag kan ju inte franska, inte ett ord. Kvällen blev hur som helst en hit, osten var god och allt som saknades var en foxtrott utförd av braxel själv. Braxel ska tydligen vara bra på sådana saker, att svänga på rätt ställen och så. Jag är inte bra på att svänga på rätt ställen. Det kan vara för att jag inte vet hur man dansar foxtrott. Jag kan förresten inte dansa något annat heller, men en gång buggade jag och det var verkligen med fara för mitt eget liv för jag hade skor med klack och det är då ingenting jag tar på mig om jag inte absolut måste. Dels är jag ganska nöjd med min längd som det är, men om hemligheten ska fram så är det faktiskt på grund av min icke-existerande balans som jag måste undvika alla slags klackeländen högre än någon enstaka (helst ganska liten) centimeter. Jag kan inte ens stå på ett ben. Det är lite pinsamt.

Idag vaknade jag med ont i magen, sedan pluggade jag inte och nu är det hög tid för star trek. En dag som alla andra med andra ord. Justja, dieten har gått åt skogen också. Förutom all ost (och det var verkligen en del) så har jag smaskat choklad. En stund var jag nästan lycklig. Nu är jag tillbaks i min sälform.

en taskig släkting, i am.

Min mage gör lite ont. Den har attityd och är allmänt otrevlig. Min syster som är väldigt mycket driftigare än vad jag är har ordnat en hel konsert i musikens hus och allt. Det är duktigt av henne tycker jag. Och jag funderade långt och länge på att gå, särskilt när det visade sig att en av de lyckligt utvalda banden skulle innehålla ingen mindre än min gode vän och favoritbloggare Blirger. Men sedan… jag tror att jag skyller på magen. Att den inte vill ha så mycket öl som jag vill, och öl är ju som alla vet obligatoriskt på tillställningar som dessa. Jag vill ha öl! Och därför blir det ingen spelning. Istället ska jag och nixon och braxel och evelina se på fransk film och äta fransk ost och kex som kommer från Göteborg.

Det känns lite dumt. Jag borde stödja min driftiga syster. Det tycker man. Jag tycker det verkligen. Fy på mig, fy fy fy…

jag ljuger bara ganska bra

Antal stententor skrivna: 1

Antal Star Trek sedda: 1

Antal lägenheter städade: 0,19

Antal persienner förstörda: 1

Antal kläder tvättade: 2579

Dessutom har jag rensat ut gamla böcker. Jag är duktig, jag. (I alla fall så länge som man bortser från missödet med persiennen, men jag hävdar bestämt att det inte var mitt fel. Det var trilobiternas. Promise!)

trilobitarmén

Klara var inte den som var den, utan med snabba ben pinnade vi in på evolutionsmuséet och på lika snabba ben pinnade vi ut igen för trilobitverkstaden var förlagd till paleontologen, på andra sidan gräsmattan. Trilobitbordet verkade ganska övergivet och en stackars norsk paleontolog verkade glad över vårt energiska sällskap. Jag förklarade att jag var lite kär i trilobiter och genast fann vi varann. Sedan fann även en sådär 15 stycken barn oss och plötsligt var det väldigt populärt att göra trilobiter. Men det förstår jag förståss. Man ska ta chansen att göra en trilobit när man får den.

På sängen sitter nu mina två trilobiter och huttrar. Jag fick bära hem dom hela vägen från skolan så att de inte skulle gå sönder i väskan. Trilobiter är känsliga små djur, särskilt de som är gjorda av trolldeg. Medan jag var i skolan satt de tysta och snälla på bänken och hjälpte mig med stenarna. Och det var de duktiga på, trilobiterna. I vart fall så kan jag nog nästan alla nu. Åtminstone tillräckligt många för att klara tentan, om jag inte har en förfärlig otur. Jag kan i alla fall fler än kvarts och bara det är ju ett stort framsteg.

Men. Jag har ont i halsen. Och det svider i mina ögon. En gång nös jag på trilobiterna (men de var för artiga för att säga något) (trilobiter säger verkligen inte mycket i onödan). Jag ska nog gå till ica och köpa en nyponsoppa. Nyponsoppsmiddag. Det skulle sitta fint.

en bit trilobit

Vi gick och åt indiskt, hanna, nixon och jag. Det kunde varit trevligt. På många sätt var det också det. Hanna är en av mina favoritprickar, och det är ju nixon med. Två små godbitar. Men jag är ingen godbit. Inte på något vis. Och allt är magens fel. Jag gillar inte min mage, jekla mage. Den bör döden dö, ambuteras och skickas långt, långt bort eller åtminstone utsättas för lite lätt tortyr tills den skärper sig. Ouppfostrade magelände.

Funderar väldigt, väldigt mycket på att inte göra tentan på fredag. Det är en lockande tanke. Funderar också väldigt, väldigt mycket på att förvandlas till femåring imorgon. Eller tioåring kanske. Något slags barn i alla fall. Jag har nämligen hittat en reklam. Imorgon är det påsklovspyssel på paleontologen (var det nu ligger) och mellan ett och två får man gå dit och gjuta sin egen trilobit. No kidding! Jag måste gå dit och göra en trilobit, det förstår ju vem som helst. Någon måste följa med. Klara ska följa med. Det ska jag säga åt henne imorgon.

Livet är inte komplett utan en trilobit.

kvarts gånger tio

Häpp. Här sitter jag och slösar bort min dag. Jag tänkte göra något med wordpress, typ lägga till länkar eller något annat lika viktigt, men wordpress motarbetar mig aktivt. Men låt oss tala om något annat.

Jag har ont i magen. Sådär besvärligt igen. Det kommer ganska olägligt för jag har ju en tenta på fredag. Stententan. Tio stenar kommer slängas upp framför mig och jag ska lyfta på dom, rispa lite i dom med en spik och utbrista saker som ”ett solklart fall av kvarts”. Det finns många anledningar som talar för att jag ska åka till skolan och lyfta lite på stenarna redan idag, om inte annat så för att kunna utbrista även andra saker än att stenen är ett solklart fall av kvarts. Risken är ju stor att ingen av stenarna är kvarts. Risken är framför allt större att inte alla är det, och det gör ju att chanserna att jag ska klara tentan sjunker dramatiskt.

Jag ska nog gå och trösta mig med en stor kopp te. Ja, det ska jag.

bottennapp

WordPress har gett mig problem. Jag förstår mig inte på wordpress. Just nu skriver jag ett inlägg, tror jag. Men jag kan inte vara säker. Man vet inte så noga med wordpress. Vi har liksom inte funnit varandra riktigt än. Snart kommer jag att börja blogga på riktigt, kanske imorgon. Förmodligen imorgon. Då går det kanske bättre. Just nu går det inte alls så bra. Det här inlägget är ju till exempel jättetråkigt, helt utan mål och mening. Och det är såklart wordpress fel. Såklart.

Jag har förresten inte pluggat idag, men jag har ätit paj med Linnea. Sedan fick jag ont i magen och gick hem. Nu ska jag rycka upp mig och plugga. Det ska jag verkligen. Ifall någon undrade. Man tycker att det (näst) första inlägget i min sprillans nya blogg borde vara bättre än såhär, men icke. Men det är såklart wordpress fel.

Jag har aldrig sett en piraya, utom en gång, i ett akvarium.